[Sạrdes]

Huvudstaden i det forntida Lydien (i västra Mindre Asien) och ett centrum för tillbedjan av en asiatisk gudinna (Kybele, längre fram kallad Artemis). Staden låg söder om floden Gediz (forntida Hermos), 50 km söder om Thyatira (nutida Akhisar) och 75 km öster om Smyrna (nutida Izmir). Stadens akropol låg på en näst intill otillgänglig brant klippa. Ett bergmassiv begränsade förbindelserna med områden som låg söderut, men Sardes kontrollerade handelsvägen som gick i öst-västlig riktning. Handeln, den bördiga marken och tillverkningen av tyger och mattor av ull bidrog i hög grad till att Sardes blev en välbärgad och betydelsefull stad. Sardes kan en gång i tiden ha haft omkring 50 000 invånare.

På 500-talet f.v.t. besegrades den siste lydiske kungen, Kroisos (Krösus), av Cyrus den store, och i mer än 200 år därefter var Sardes huvudstad i den västra delen av perserriket. År 334 f.v.t. kapitulerade staden utan motstånd för Alexander den store. Längre fram kom den först under Pergamons och därefter under Roms styre. En stor jordbävning år 17 v.t.  jämnade nästan Sardes med marken, men staden återuppbyggdes med frikostigt bistånd från Rom.

Enligt den judiske historikern Josephus fanns det en stor judisk befolkning i Sardes under det första århundradet f.v.t. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XIV, 259 [x, 24]) I slutet av det första århundradet v.t. behövde den kristna församlingen som bildats i Sardes ”vakna upp” i andligt avseende. Men det fanns också några i församlingen som inte hade ”fläckat ner sina ytterkläder”. (Upp 3:1–6)

Där Sardes en gång låg finns det i dag omfattande ruiner, bland annat av ett tempel tillägnat efesiernas Artemis (eller Kybele), en romersk teater, ett romerskt stadion och en gammal synagoga. (BILD, bd 2, sid. 946)