[Sạrgon] Av akkadiskan; betyder ”kungen är rättmätig”.

Salmanassar V:s efterträdare som kung över Assyrien. Historiker kallar honom Sargon II. En tidigare kung benämns Sargon I, men han var kung över Babylon och inte över Assyrien.

Sargon nämns vid namn en enda gång i Bibeln. (Jes 20:1) I början av 1800-talet avvisade kritiker ofta Bibelns hänvisning till honom som ohistorisk. Men från 1843 och framåt har man grävt fram ruinerna av hans palats i Khorsabad och funnit inskrifter med hans kungliga annaler. (BILDER, bd 1, sid. 955, 960)

I sina annaler hävdar Sargon: ”Jag belägrade och intog Samaria (Sa-me-ri-na).” (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 284) Men detta tycks bara vara ett skrytsamt påstående av Sargon eller av någon som försökte förhärliga honom, ett påstående där den föregående härskarens bedrifter tillskrivs den nye kungen. I en babylonisk krönika, som kanske är mer neutral, sägs det om Salmanassar V (inte om Sargon): ”Han härjade Samaria.” (Assyrian and Babylonian Chronicles, A. K. Grayson, 1975, sid. 73) I 2 Kungaboken 18:9, 10 säger Bibeln kort och gott att Salmanassar ”belägrade” staden Samaria och att ”de intog den”. Man kan jämföra detta med 2 Kungaboken 17:1–6, där det står att Salmanassar, Assyriens kung, ålade Hosea, Samarias kung, att betala tribut, och därefter sägs det att ”Assyriens kung [intog] Samaria”.

Inskrifter som handlar om Sargon visar hur oförståndigt det är att lita alltför mycket på forntida profana uppteckningar och att tillskriva dem samma värde som den bibliska skildringen. När Sargon hade bestigit tronen gjorde babylonierna under Merodak-Baladan uppror med stöd av Elam. Sargon stred mot dem vid Der, men kunde tydligtvis inte slå ner upproret. I Sargons inskrifter står det att han vann en fullständig seger, men den babyloniska krönikan säger att elamiterna besegrade assyrierna, och Merodak-Baladan skryter i en text om att han tillintetgjorde de assyriska horderna och krossade deras vapen. I boken Ancient Iraq står det: ”En lustig detalj: Merodak-Baladans inskrift upptäcktes i Nimrud, dit Sargon hade fört den från Uruk ..., där han hade ersatt den med en lercylinder med hans egen, och naturligtvis en helt annorlunda, version av händelsen. Detta visar att sådant som politisk propaganda och ’det kalla krigets’ metoder inte är något unikt för vår tid.” (G. Roux, 1964, sid. 258)

Sargon hade dock större framgång mot en koalition som bestod av kungarna från Hamat och Damaskus samt andra allierade. Han besegrade dem i ett slag vid Qarqar vid floden Orontes. I 2 Kungaboken 17:24, 30 nämns folk från Hamat bland dem som ”Assyriens kung” förflyttade till Samarias städer för att de skulle bo där i stället för israeliterna, som hade blivit förda i landsflykt.

Sargon berättar i sina uppteckningar att han i sitt femte år angrep och intog Karkemish, en viktig stad i kommersiellt och militärt avseende vid Eufrats övre lopp. Därefter följde assyrierna sin vanliga praxis att deportera stadens invånare och ersätta dem med utlänningar. I samband med att Jesaja varnar för det assyriska hotet (Jes 10:5–11) nämner han Karkemish tillsammans med Hamat och andra städer som exempel på Assyriens makt att krossa. Senare berättar Sargon att han lät arabiska stammar bosätta sig i Samaria. (Ancient Near Eastern Texts, sid. 285, 286)

Assyriska uppteckningar nämner att Ashdods kung, Azuri, deltog i en sammansvärjning mot Assyrien och att Sargon avsatte honom och insatte Azuris yngre bror i hans ställe. Ytterligare ett uppror följde, och Sargon riktade ett angrepp mot Filisteen och ”belägrade och intog städerna Ashdod, Gat ... (och) Asdudimmu”. (Ancient Near Eastern Texts, sid. 286) Det är tydligen i förbindelse med detta som Bibeln nämner Sargon vid namn i Jesaja 20:1.

Därefter lyckades Sargon driva ut Merodak-Baladan ur Babylon och inta staden. Enligt en inskrift var Sargon kung över Babylon under en period på fem år.

Genom sin aggressiva politik gjorde Sargon det assyriska väldet ännu mäktigare och lade grunden till den sista stora assyriska dynastin. Historiker tillskriver honom en regeringstid på 17 år. Eftersom man antar att Sargon började  regera under eller strax efter Samarias fall, som inträffade under Hiskias sjätte år (2Ku 18:10), och eftersom hans son och efterträdare, Sanherib, invaderade Juda i Hiskias 14:e år (2Ku 18:13), kan Sargon ha regerat i 17 år endast om Sanherib var hans medregent vid den tid då Sanherib angrep Juda. Det verkar dock lika troligt att historikernas uppgift är felaktig, eftersom det inte med säkerhet går att fastställa kungarnas regeringstid utifrån eponymlistorna, vilket framgår av artikeln KRONOLOGI. Samma artikel visar att de assyriska skrivarna i allmänhet var opålitliga och hade för vana att ”anpassa” de olika utgåvorna av annalerna efter härskarens fåfänga.

Sargon byggde en ny huvudstad ca 20 km nordöst om Nineve, i närheten av den nuvarande byn Khorsabad. På jungfrulig mark uppförde han staden Dur-Sharrukin (Sargons borg), och här byggde han ett kungligt palats med 200 rum på en platå som var 7,5 m hög och täckte en yta på närmare 10 hektar. Palatsets ingång vaktades av enorma statyer av bevingade tjurar med människohuvud; två av tjurarna var 5 m höga. Väggarna pryddes av målningar och reliefer som skildrade Sargons fälttåg och bedrifter. Reliefernas längd var sammanlagt 2,5 km. I en av sina inskrifter säger Sargon: ”För mig, Sargon, som bor i detta palats, må han [dvs. guden Assur] fastställa som mitt öde ett långt liv, en frisk kropp, ett glatt hjärta, en klar själ.” (Ancient Iraq, sid. 262) Enligt skildringarna blev dock Sargon dödad bara omkring ett år efter palatsets invigning, men man vet inte med säkerhet hur han dog. Han efterträddes av sin son Sanherib.