Titel som vanligtvis förlänades stamhövdingar bland edoméerna och horéerna, Esaus och horén Seirs söner. (2Mo 15:15) Det hebreiska ordet för schejk är ’allụf, som betyder ”anförare”, ”ledare för en skara på tusen”. (Se 1Mo 36:15, not.) Den beteckning som edoméer och horéer använde motsvarar titeln ”schejk” så som den används om stamhövdingar bland nutidens beduiner. I andra bibelöversättningar används beteckningar som ”klanhövdingar” eller ”stamfurstar”.

Sju av horéernas schejker nämns vid namn, och de var alla ”Seirs söner”. (1Mo 36:20, 21, 29, 30) Edoms schejker var uppenbarligen 14 till antalet: sju som var sonsöner till Esau genom hans förstfödde, Elifas, som han fick med sin hustru Ada, fyra som var hans sonsöner genom Reguel, som han fick med sin hustru Basemat, och tre av de söner han fick med Oholibama. (1Mo 36:15–19) Det råder dock vissa tvivel om huruvida schejk Kora, som nämns bland Elifas söner, skall räknas med. Om hans namn har tagits med på grund av ett avskrivningsfel, som några menar, innebär det att det bara fanns 13 schejker i Edom. (1Mo 36:16, not) De klaner som härstammade från schejkerna kom att bära respektive schejks namn.

Den förteckning över ”Esaus [Edoms] schejker” som förekommer i 1 Moseboken 36:40–43 och i 1 Krönikeboken 1:51–54 innehåller andra namn. Det kan röra sig om schejker som levde vid en senare tidpunkt. Några bibelkommentatorer tror emellertid att de namn som nämns här inte är personnamn utan namn på de olika schejkdömenas städer eller områden. Denna uppfattning ligger till grund för den lydelse som The Jewish Publication Society valt: ”Timnas hövding, Alvas hövding” och så vidare.