[Sẹba]

1. En av Kushs sex söner. (1Mo 10:7, 8; 1Kr 1:9, 10)

2. Ett land i Östafrika. I Jesaja 43:3 förknippas Seba med Egypten och Etiopien (Kush), och dessa tre sägs ha blivit givna till lösen för Jakob. I en liknande uppräkning i Jesaja 45:14 står det ”sabéerna” i stället för ”Seba”, vilket tyder på  att de som bodde i Seba kallades sabéer. De här verserna antyder att Seba gränsade till Etiopien eller var en del av det. Den tanken stöds av Josephus, som säger att namnet ”Saba” användes om staden Meroë vid Nilen och om det stora området (ön Meroë) mellan floderna Nilen, Blå Nilen och Atbara. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], II, 249 [x, 2]) I Jesaja 45:14 beskrivs sabéerna som ”resliga män”, och det bekräftas av Herodotos (III, 20; i den sv. utgåvan Herodotos historia, 2000, sid. 188), som säger att etiopierna var ”de resligaste och vackraste av alla människor”. (Se KUSH nr 1 och 2.)

Meroë var länge en viktig handelsplats. I Psalm 72 berättas det om den kung Jehova skulle utnämna och om den makt och det inflytande kungen skulle få även över avlägsna platser. Bland de här platserna nämns Seba och Saba (i Arabien), och det sägs att kungarna därifrån skulle bära fram gåvor. (Ps 72:10; Joel 3:8)