[Sebạdja] Betyder ”må Jehova skänka (ge)”.

1. En benjaminit; son till eller avkomling av Beria. (1Kr 8:1, 15, 16)

2. En benjaminit; son till eller avkomling av Elpaal. (1Kr 8:1, 17, 18)

3. En benjaminitisk krigare som slöt sig till Davids styrkor i Siklag; son till Jeroham från Gedor. (1Kr 12:1, 2, 7)

4.  Joabs brorson och anförare för den fjärde av de häravdelningar som tjänstgjorde en månad i taget. Det sägs att han tjänade efter sin far Asael. Detta kan tyda på att han övertog denna ställning efter det att Asael hade dödats. (2Sa 2:23) Om det var så att dessa avdelningar organiserades efter Asaels död, kan det betyda att Sebadja sattes över en avdelning som fick sitt namn efter Asael. (1Kr 27:1, 7; se ASAEL nr 1.)

5. En portvaktare som omnämns i förbindelse med att David organiserade leviternas tjänsteuppgifter; son till Meselemja, en korait. (1Kr 26:1, 2)

6. En av de leviter som Jehosafat under det tredje året av sin regering, 934 f.v.t., sände ut för att undervisa i Jehovas lag i Judas städer. (2Kr 17:7–9)

7. En ledare för Judas hus; son till Ismael. Han var en av dem som kung Jehosafat insatte till att avgöra rättssaker. (2Kr 19:8–11)

8. Överhuvud för Sefatjas fädernehus. Sebadja, Mikaels son, gick i spetsen för 80 män av sitt fädernehus när de återvände till Jerusalem tillsammans med Esra 468 f.v.t. (Esr 8:1, 8)

9. En präst som tillhörde Immers hus; en av dem som av Esra uppmanades att upplösa de äktenskap som de hade ingått med utländska kvinnor. (Esr 10:19, 20)