[Sẹbah] Betyder ”(slakt)offer”.

En midjanitisk kung som tog del i att förtrycka Israel. Sebah och Salmunna härskade troligen under de sju år då midjaniterna gjorde infall i Israel och fördärvade fälten så att landet blev utarmat. (Dom 6:1–6) Vid ett tillfälle, som inte är närmare preciserat, dödade de också medlemmar av Gideons familj. (Dom 8:18, 19)

När Gideon besegrade Sebahs och Salmunnas här på 135 000 man, lyckades kungarna och 15 000 man fly men hade förföljarna hack i häl. De nådde ända till Karkor, men där blev de återigen besegrade och slutligen tillfångatagna. När Gideon förde tillbaka Sebah och Salmunna som förödmjukade fångar, åtminstone så långt som till Sukkot, måste de ha blivit påminda om sina skrytsamma ord (eller åtminstone den inställning de gett uttryck åt), som återges i en av psalmerna: ”Låt oss göra Guds boningsplatser till vår besittning.” (Ps 83:11, 12) Sedan de två midjanitiska kungarna erkänt att de dräpt Gideons bröder dödade han dem personligen. (Dom 8:4–21)