[Sebạnja]

1. En präst som blåste i trumpet i det processionståg som följde förbundsarken till Jerusalem på Davids tid. (1Kr 15:3, 24)

2. Ett prästerligt fädernehus som Josef representerade på Jojakims, översteprästen Jesuas efterträdares, tid. (Neh 12:12, 14) I en i stort sett motsvarande förteckning över präster som återvände tillsammans med Serubbabel 537 f.v.t. förekommer namnet Sekanja i stället för Sebanja. (Neh 12:1–7) När Nehemja var ståthållare var det en medlem av denna släkt (eller en präst med samma namn) som bekräftade det förbund som nationen hade slutit. (Neh 10:1, 4, 8)

3. En av de leviter (eller en representant för en levitisk släkt med samma namn) som levde samtidigt med Esra och Nehemja och som ledde judarna i en bekännelsebön. Efter den slöt man ett förbund om trohet och bekräftade det med sigill. (Neh 9:4, 5, 38; 10:1, 9, 10)

4. En annan levit som bekräftade detta ”bindande avtal”, antingen i sitt eget namn eller i en förfaders. (Neh 9:38; 10:9, 12)