[Sefạnja] Betyder ”Jehova har dolt (gömt, bevarat som en skatt)”.

1. En levit i Kehats släkt; en av förfäderna till Samuel och Heman. (1Kr 6:33–38)

2. En av Jehovas profeter. Sefanja verkade i Juda under början av Josias regering och skrev den bok som bär hans namn; möjligen sonsons sonson till kung Hiskia. (Sef 1:1; se SEFANJAS BOK.)

3. En ledande präst under Judas rikes sista årtionde; son till Maaseja. Sefanja sändes två gånger av Sidkia till Jeremia, första gången för att fråga Jehova om Judas framtid och senare för att uppmana honom att be till förmån för Juda. (Jer 21:1–3; 37:3) Från en falsk profet i Babylon fick Sefanja ett brev i vilket han uppmanades att förebrå Jeremia, men i stället för att göra detta läste Sefanja upp brevet för Jeremia, som sedan skrev Jehovas svar. (Jer 29:24–32) Efter Jerusalems fall fördes Sefanja, som då var andrepräst under Seraja, till Nebukadnessar i Ribla och dödades. (Jer 52:24, 26, 27; 2Ku 25:18, 20, 21)

4. Far till Josia (Hen), som efter landsflykten skänkte ädla metaller av vilka det gjordes en krona åt översteprästen Josua. (Sak 6:10, 11, 14)