[Sẹfat] Möjligen från en rot som betyder ”hålla vakt”, ”vaka över”.

En kanaaneisk kungastad i södra delen av Judas område, tydligtvis söder om Arad. Den intogs av Judas och Simeons förenade styrkor. (Dom 1:16, 17; jfr Jos 15:30; 19:4.) Staden fick därefter namnet ”Horma”, som betyder ”vigning åt tillintetgörelse”. Denna stad hade liksom de andra kanaaneiska  städerna fördömts av Jehova och skulle vigas åt tillintetgörelse. (5Mo 7:1–4) Det Judas och Simeons stammar gjorde med Sefat var alltså i överensstämmelse med Jehovas ord. Sefat kan ha varit den viktigaste kanaaneiska staden i området. (Se HORMA.)