[Serạja] Betyder ”Jehova har kämpat (hållit ut)”.

1. Son till Kenas i Judas stam; bror till domaren Otniel och brorson till spejaren Kaleb. Serajas avkomlingar genom hans son Joab blev hantverkare. (1Kr 4:13, 14)

2. Sekreterare i kung Davids statsförvaltning. (2Sa 8:15, 17) Såvida det inte ofta var skiften i detta ämbete är det han som på andra ställen kallas Seva (2Sa 20:25), Savsa (1Kr 18:16) och Shisha – den sistnämndes två söner hade för övrigt liknande uppgifter under Salomo. (1Ku 4:3) Namnen på de flesta övriga ämbetsmännen är lika i de tre förteckningarna över Davids främsta män.

3. Son till Asiel i Simeons stam; hans avkomlingar på Hiskias tid anslöt sig till den styrka som slog ner hamiterna och meuniterna i ett visst område och sedan använde detta område som betesmarker. (1Kr 4:24, 35, 38–41)

4. En av de tre män som kung Jehojakim i slutet av 624 f.v.t. sände för att hämta Jeremia och Baruk på grund av den profetia mot Jerusalem och Juda som Baruk hade skrivit ner efter Jeremias diktamen. Seraja var son till Azriel. (Jer 36:9, 26)

5. Kung Sidkias kvartermästare; son till Neria och bror till Baruk. (Jer 32:12; 51:59) I Sidkias fjärde år, 614 f.v.t., begav sig Seraja tillsammans med Sidkia till Babylon. Jeremia hade gett honom en bokrulle som innehöll profetiska fördömanden av Babylon och gett honom anvisningar om att läsa den vid Eufrat och sedan binda en sten vid bokrullen och kasta den i floden och på det viset illustrera hur Babylon skulle falla för att aldrig resa sig igen. (Jer 51:59–64) Seraja förmedlade troligen något av innehållet i profetian till de landsflyktiga israeliter som redan befann sig i området. Arkeologer har för övrigt funnit ett sigill med inskriften ”Tillhörande Seraja (ben) Neria”. (Israel Exploration Journal, Jerusalem 1978, årg. 28, sid. 56)

6. Den främste prästen i Jerusalem när babylonierna ödelade staden 607 f.v.t. Seraja dödades på order av Nebukadnessar, men hans son Jehosadak skonades och fördes som fånge till Babylon. (2Ku 25:18–21; Jer 52:24–27) Genom Jehosadak fortsatte översteprästernas släktlinje som inletts med Aron, och när judarna befriades och återvände var det Jehosadaks son Jesua som innehade detta ämbete. (1Kr 6:14, 15; Esr 3:2) Esra omnämns som son till Seraja, men i och med att det förflöt 139 år mellan Serajas död och Esras resa till Jerusalem måste minst två generationer mellan dem vara utelämnade; ett sådant utelämnande är vanligt i Bibelns släktregister. (Esr 7:1)

7. En av de krigsbefälhavare som blev kvar i Juda efter det att folket hade deporterats till Babylon; son till Tanhumet. Seraja och de andra krigsbefälhavarna stödde utnämnandet av Gedalja till ståthållare, varnade honom för Ismaels planer att döda honom och försökte hämnas honom när han senare hade dödats. Av fruktan för babylonierna förde emellertid Seraja och de andra krigsbefälhavarna de kvarvarande judarna till Egypten. (2Ku 25:23, 26; Jer 40:8, 13–16; 41:11–18; 43:4–7)

8. En av de ledande männen som nämns tillsammans med Serubbabel i förteckningen över dem som återvände från landsflykten 537 f.v.t. (Esr 2:1, 2) I Nehemja 7:7, i en parallellförteckning, kallas han Asarja.

9. En präst som återvände från landsflykten tillsammans med Serubbabel. I den efterföljande generationen representerade Meraja hans fädernehus. (Neh 12:1, 12) Den Seraja som var bland dem som bevittnade det förbund som ingicks på Esras och Nehemjas tid kan också ha varit en representant för denna släkt, men det är också möjligt att detta var en annan präst med samma namn. (Neh 10:1, 2, 8) En man vid namn Seraja (också i det här fallet antingen en person som representerade detta fädernehus eller en präst som själv hette Seraja) bodde i Jerusalem efter det att muren hade återuppbyggts. (Neh 11:1, 10, 11)