Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Shefela

Shefela

[Shefẹla] Betyder ”lågland”.

En benämning som vanligtvis används om det kuperade området mellan Palestinas centrala bergmassiv och den filisteiska kustslätten. (5Mo 1:7; Jos 9:1; 10:40; 11:2; 12:8; Dom 1:9; 2Kr 28:18; Ob 19; Sak 7:7) Shefela var en del av det område som gavs åt Juda. (Jos 15:33–44) Trots att det på sina ställen når en höjd av 450 m, är det ett ”lågland” (jfr Jer 17:26; 32:44; 33:13, där det står shefelạh i den hebreiska texten) i förhållande till det centrala bergmassivet, som är mycket högre. Shefela gränsade till Negev i söder (Dom 1:9) och ”Israels bergstrakt” (på andra sidan Ajalons lågslätt) i norr. (Jos 11:16)

De dalar som skär genom det kuperade landskapet i detta område var naturliga färdvägar mellan öst och väst. Shefela är bördigt, och klimatet är tempererat. I forna tider var det känt för alla sina sykomorträd och olivlundar, och här kunde man också låta sina djur beta. (1Ku 10:27; 1Kr 27:28; 2Kr 1:15; 9:27; 26:10)

Det Shefela som förbinds med ”Israels bergstrakt” (Jos 11:16) är möjligen det kuperade området mellan Samarias berg och Saronslätten. Det här området är smalare än det judeiska Shefela och inte så tydligt avgränsat. Det finns ingen anledning att betrakta den skillnad som görs mellan Juda och Israel i Josua, kapitel 11 (se v. 21), som en anakronism. I en fotnot till en kommentar av C. F. Keil och F. Delitzsch sägs det: ”Denna åtskillnad ... kan utan svårigheter förklaras utifrån förhållandena på Josuas tid. Juda och den dubbla stammen Josef (Efraim och Manasse) fick genom lottkastning sina arvedelar före de andra stammarna. Men medan Judas stam drog in i det område som hade getts åt den i söder, blev alla de andra stammarna kvar i Gilgal, och även längre fram, när Efraim och Manasse hade slagit sig ner i sina områden, låg hela Israel, bortsett från Juda, fortfarande lägrat i Silo. Dessutom var de två delarna av nationen nu åtskilda av det område som senare tilldelades Benjamins stam men som vid den här tidpunkten inte tillhörde någon. För övrigt var altaret, tabernaklet och förbundsarken hos Josef och de andra stammarna som fortfarande var samlade i Silo.” (Commentary on the Old Testament, 1973, bd II, Josua, sid. 124, 125)