[Sheọl]

Mänsklighetens gemensamma grav, den plats där de döda är; inte en enskild gravplats eller grav (hebr.: qẹver, Dom 16:31; qevurạh, 1Mo 35:20) och inte heller en enskild gravhög (hebr.: gadhịsh, Job 21:32).

Det har framlagts åtskilliga teorier om ursprunget till det hebreiska ordet she’ọ̄l, men det tycks vara avlett av det hebreiska verbet sha’ạl, som betyder ”fråga efter”, ”begära”. Samuel Pike säger i A Compendious Hebrew Lexicon att Sheol är ”de dödas gemensamma uppehållsplats eller område; kallat så på grund av gravens omättlighet – det är som om den alltid frågar efter eller kräver fler”. (Cambridge 1811, sid. 148)

Det hebreiska ordet she’ọ̄l förekommer 65 gånger i den masoretiska texten. I 1917 års svenska översättning är det konsekvent återgivet med ”dödsriket”, och även i Bibel 2000 har det återgetts med ”dödsriket” med några få undantag. I äldre översättningar har man dock på många ställen valt att återge det med ”helvetet”. Dessutom förekom ordet she’ọ̄vl i Jesaja 7:11 i den ursprungliga hebreiska texten, och det återgavs här med ”Hades” i de gamla grekiska översättningarna av Aquila, Symmachos och Theodotion. (Se NV, not.)

Det finns inget svenskt ord som återger den exakta betydelsen av det hebreiska ordet she’ọ̄l. När det gäller bruket av ordet ”helvete” i olika bibelöversättningar sägs det i ett uppslagsverk: ”Eftersom Sheol i gammaltestamentlig tid helt enkelt betecknade de dödas boning för alla utan åtskillnad, är ordet ’helvete’, som det uppfattas i dag, ingen lyckad översättning.” (Collier’s Encyclopedia, 1986, bd 12, sid. 28) I en del nyare översättningar är ordet helt enkelt  transkriberat och återges ”Sheol”. (AT, NV, RS, Åk)

I Encyclopædia Britannica sägs det: ”Sheol låg någonstans ’under’ jorden. ... De döda befann sig inte i ett tillstånd av vare sig pina eller njutning. Sheol var inte förbundet med de rättfärdigas belöning och inte heller med de ondskefullas straff. Både goda och onda, tyranner och helgon, kungar och föräldralösa, israeliter och hedningar – alla sov de tillsammans utan att vara medvetna om varandra.” (1971, bd 11, sid. 276)

Även om den grekiska läran om människosjälens odödlighet kom att påverka de judiska religiösa tankegångarna under senare århundraden, visar Bibeln att Sheol står för mänsklighetens gemensamma grav, en plats där de döda inte är medvetna om någonting. (Pre 9:4–6, 10) De som befinner sig i Sheol varken prisar eller nämner Gud. (Ps 6:4, 5; Jes 38:17–19) Men det kan ändå inte sägas att Sheol bara representerar tillståndet att vara avskild från Gud, för Bibeln säger att Sheol ligger öppet för honom och att Gud faktiskt är ”där”. (Ord 15:11; Ps 139:7, 8; Am 9:1, 2) Därför kunde Job i sin längtan efter att bli befriad från sina lidanden be om att få komma till Sheol för att sedan bli ihågkommen av Jehova och bli kallad ut därifrån. (Job 14:12–15)

Överallt i de inspirerade Skrifterna förbinds Sheol med död, inte med liv. (1Sa 2:6; 2Sa 22:6; Ps 18:4, 5; 49:7–10, 14, 15; 88:2–6; 89:48; Jes 28:15–18; jfr också Ps 116:3, 7–10 med 2Kor 4:13, 14.) Det omtalas som ”mörkrets och den djupa skuggans land” (Job 10:21) och som ”det tysta” (Ps 115:17). Abel var tydligtvis den förste som kom till Sheol, och sedan dess har otaliga miljoner människor dött och liksom han gått till vila i jordens stoft.

På pingstdagen år 33 citerade aposteln Petrus Psalm 16:10 och tillämpade orden på Kristus Jesus. När Lukas återgav Petrus ord använde han det grekiska ordet haidēs och visade därmed att Sheol och Hades står för samma sak, mänsklighetens gemensamma grav. (Apg 2:25–27, 29–32) Under Jesu Kristi tusenårsrike kommer Sheol (Hades) att tömmas och tillintetgöras genom att alla som befinner sig där blir uppväckta. (Upp 20:13, 14; se GRAV, GRAVPLATS; HADES; HELVETE.)

Jona och Sheol. I berättelsen om Jona står det att ”Jona [bad] till Jehova, sin Gud, från fiskens inre och sade: ’I min nöd ropade jag till Jehova, och han svarade mig. Från Sheols buk ropade jag på hjälp. Du hörde min röst.’” (Jon 2:1, 2) Jona liknade således fiskens inre vid Sheol. Han var så gott som död inne i fisken, men Jehova befriade honom ur gravens djup, eller Sheol, genom att bevara honom vid liv och se till att fisken spydde upp honom. (Jon 2:6; jfr Ps 30:3.)

Jesus jämförde Jonas vistelse i fiskens buk med det som skulle hända honom själv. Han sade: ”Ty alldeles som Jona tre dagar och tre nätter var i den väldiga fiskens buk, så skall Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens hjärta.” (Mt 12:40) Jesus använde inte ordet ”Sheol” (Hades) här, men i aposteln Petrus tal används ordet ”Hades” i förbindelse med Jesu död och uppståndelse. (Apg 2:27)

När det gäller ordet ”Sheol” säger Brynmor F. Price och Eugene A. Nida: ”Ordet förekommer ofta i Psalmernas bok och i Jobs bok och avser då den plats som alla döda kommer till. Sheol framställs som en mörk plats utan nämnvärd verksamhet. Dit kommer alla utan åtskillnad, och därför är ordet ’helvete’ (KJ) ingen lämplig återgivning, eftersom det väcker tanken på en kontrast till ’himlen’ som den plats där de rättfärdiga bor efter döden. På sätt och vis är ’graven’ i allmän betydelse en närliggande motsvarighet, frånsett att Sheol är mer av en massgrav där alla döda samlas. ... Bruket av just denna bild ansågs kanske passande här [i Jona 2:2] med tanke på att Jona var inspärrad i fiskens inre.” (A Translators Handbook on the Book of Jonah, 1978, sid. 37)