[Sịba]

En tjänare i Sauls hushåll. Det var genom Siba som David fick reda på att Jonatan hade en son som var ”ofärdig i fötterna”, Mefiboset. David lät föra Mefiboset till Jerusalem och gav Siba, hans 15 söner och hans 20 tjänare i uppdrag att ta hand om Mefibosets arv. (2Sa 9:2–12 [De flesta kommentatorer menar att uttrycket ”mitt bord” i vers 11 är ett avskrivningsfel och att det ursprungligen stod ”Davids bord”; en annan möjlighet är att Siba här upprepade exakt det David hade sagt.]) När David flydde från Jerusalem på grund av Absaloms uppror kom Siba med livsmedel och djur, något som det var stort behov av. Han hade emellertid lämnat kvar Mefiboset i Jerusalem, fastän denne hade önskat vara med, och sade till David att Mefiboset hade bestämt sig för att vara kvar i Jerusalem eftersom han räknade med att återvinna kungadömet åt Sauls hus. Utan att närmare undersöka saken reagerade David genom att överlämna det som Mefiboset ägde till Siba. (2Sa 16:1–4)

När David återvände till Jerusalem efter det att upproret hade slagits ner var Siba bland de första som hälsade kungen välkommen. Sedan kom Mefiboset för att möta kungen, hälsade honom välkommen tillbaka och upplyste honom om att han själv hade blivit lurad och baktalad av Siba. Mot bakgrund av de nya upplysningarna bestämde David sig för att egendomen skulle delas mellan Mefiboset och Siba. Men Mefiboset svarade: ”Låt honom [Siba] ta alltsammans, nu när min herre kungen har kommit i frid till sitt hus.” (2Sa 19:17, 24–30)