Det hebreiska ordet nes verkar beteckna en stång eller en påle som restes på en höjd, och ordet används i både bokstavlig och bildlig betydelse. Det handlar alltså inte om en signal för att förmedla budskap, till exempel ”en röksignal” (Dom 20:38, 40) eller ”en eldsignal” (Jer 6:1); i dessa fall används andra hebreiska ord. En sådan stång användes snarare för att markera var människor, till exempel en här, skulle samlas. (Jes 5:26; 13:2; 18:3; 30:17; 31:9; Jer 4:6, 21; 50:2; 51:12, 27; jfr Ps 60:4, not.) När israeliterna vid ett tillfälle beklagade sig över mannat och bristen på vatten straffade Jehova dem genom att sända giftormar bland dem. Sedan israeliterna gett uttryck åt ånger sade Jehova till Mose att han skulle göra en orm och sätta upp den på en signalstång (nes). ”Mose gjorde då en orm av koppar och satte den på en signalstång. Och om en orm hade bitit en man och han fäste blicken på kopparormen, så förblev han vid liv.” (4Mo 21:5–9) Den här signalstången stod tydligtvis uppställd på en bestämd plats, och den stod utan tvivel på en höjd så att de israeliter som blev bitna av ormarna lätt kunde se den.

År 537 f.v.t. blev Jerusalem, som enligt profetiorna skulle återuppbyggas, på liknande sätt en signal för en kvarleva av judar, en signal som fick dem att lämna de områden där de varit kringspridda och vända tillbaka till den ödelagda staden och återuppbygga templet. (Jes 11:11, 12; jfr Jes 49:22; 62:10, 11.) Profetian fick dock inte sin fulla uppfyllelse då på 500-talet. I Jesaja 11:10 heter det: ”Och det skall ske på den dagen att Isais rot skall stå som en signal för folken.” Aposteln Paulus tillämpade dessa ord på Kristus Jesus, den som skall styra nationerna. (Rom 15:8, 12) Jesus talade också om sig själv som Davids, Isais sons, ”rot”. (Upp 22:16) Signalen är följaktligen Kristus Jesus som regerande kung på det himmelska Sions berg. (Jfr Heb 12:22; Upp 14:1.)