[Sịhon]

En amoreisk kung vid den tid då Israel närmade sig det utlovade landet. Sihons rike sträckte sig under en period från Jabboks regnflodsdal i norr, där det gränsade till kung Ogs område, och åtminstone ner till Arnons regnflodsdal i söder, och från Jordan sträckte det sig österut mot öknen. Huvudstaden var Hesbon, som låg öster om Döda havets norra ände. (4Mo 21:23, 24; Jos 12:2, 3) Sihon hade erövrat Moabs område norr om Arnon, och han styrde tydligen också över Midjan, eftersom Midjans hövdingar kallas ”Sihons stamhövdingar”. (4Mo 21:26–30; Jos 13:21) När israeliterna sände budbärare för att be Sihon om tillåtelse att gå längs kungsvägen genom hans rike, vägrade Sihon att ge dem tillåtelse trots att de lovade att inte stjäla något från amoréerna. Sihon samlade sin här för att spärra vägen för dem, men han blev besegrad och dödad vid Jahas. (4Mo 21:21–24; 5Mo 1:3, 4; 2:24–35; 3:2, 6)

Betydelsen av israeliternas seger över Sihon framgår av att den blir omnämnd många gånger under deras historia tillsammans med segern över egyptierna vid Röda havet. Mose, Jefta, en psalmist och leviter som levde efter landsflykten använde den som ett uppmuntrande exempel på de segrar som Jehova vunnit åt sitt trogna folk. (4Mo 21:34; 5Mo 31:4; Dom 11:19–22; Neh 9:5, 22; Ps 135:9–12; 136:18, 19) Ryktet om segern fick Rahab och gibeoniterna att sluta fred med Israel. (Jos 2:10; 9:9, 10) Sihons land fördelades mellan Rubens och Gads stammar. (4Mo 21:25, 31, 32; 5Mo 29:7, 8; Jos 13:8–10, 15–28)