[Sịhor] Av egyptiskan; betyder ”Horus damm”.

Tydligtvis den östligaste flodarmen i Nildeltat. Alla de fyra gånger ordet Sihor förekommer i den hebreiska texten nämns det i förbindelse med Egypten. (Jos 13:3, ”gren av Nilen”; 1Kr 13:5, ”flod”; Jes 23:3; Jer 2:18) En del kommentatorer likställer Sihor med ”Egyptens regnflodsdal” (4Mo 34:5), som vanligtvis identifieras med Wadi al-Arish sydväst om Gaza, men i Jeremia 2:18 och Jesaja 23:3 tycks Sihor vara närmare förbundet med Egypten och Nilen än vad denna regnflodsdal (wadi) var. I synnerhet uttrycket ”Sihors säd” i Jesaja tycks anspela på en flod som flyter året om (nahạr) snarare än en wadi som bara är vattenförande vissa delar av året (nạchal). Därför identifieras Sihor oftare, i varje fall i dessa två bibelställen, med Nilens östligaste arm (efter den punkt där floden förgrenar sig i deltat). Med ett sådant läge skulle det kunna sägas att Sihor låg ”framför [dvs. öster om] Egypten”, som det står i Josua 13:3.

Det sistnämnda bibelstället ingår emellertid i en beskrivning av det land som återstod för israeliterna att erövra efter Josuas inledande fälttåg och som sträckte sig till ”ingången mot Hamat” i norr. (Jos 13:1–6) De som menar att Sihor skall identifieras med Wadi al-Arish påpekar att det på andra ställen sägs att gränserna för Israels arvedel skulle sträcka sig från ”Egyptens regnflodsdal” upp till ”ingången mot Hamat”. (4Mo 34:2, 5, 7, 8) Men i några översättningar (NV, RS) betraktas omnämnandet av Sihor (”gren av Nilen”, NV) i Josua 13:3 som en del av ett parentetiskt uttalande som ger en historisk upplysning om hur långt mot sydväst kanaanéernas land en gång hade sträckt sig. Sett ur den synvinkeln beskriver versen således inte det område som skulle erövras, utan visar bara att kanaanéerna tidigare hade varit bosatta i ett område som sträckte sig ända till Egyptens östra gräns.

På samma sätt finns det en likhet mellan berättelsen om hur David samlade Israels folk från Sihor (”Egyptens flod”, NV) till Hamat (när han försökte föra förbundsarken till Jerusalem) och berättelsen om hur folket på Salomos tid samlades ”från ett område som sträckte sig från ingången mot Hamat ända till Egyptens regnflodsdal”. (1Kr 13:5; 1Ku 8:65) Förklaringen är möjligen att berättelsen i det sistnämnda fallet (på Salomos tid) anger de verkliga gränserna för det område där israeliterna bodde. Området mellan Wadi al-Arish och Nilens östra arm består huvudsakligen av öken och områden med buskvegetation, och därför bildade denna wadi, eller regnflodsdal, en gräns för det område där det var lämpligt för israeliterna att bosätta sig. I det första fallet (på Davids tid) syftar beskrivningen kanske snarare på hela det område som israeliterna förfogade över, dvs. det område som David härskade över och som faktiskt sträckte sig till Egyptens gräns.

Redan före Davids tid hade kung Saul förföljt amalekiterna ända till Shur, ”som ligger framför Egypten” (1Sa 15:7), och det område Salomo ärvde efter David sägs ha sträckt sig till ”Egyptens gräns”. (1Ku 4:21) Även om det område som de israelitiska stammarna tilldelades egentligen inte sträckte sig längre än till ”Egyptens regnflodsdal”, tycks detta alltså inte vara något hinder för att identifiera Sihor med en ”gren av Nilen” i Josua 13:3 och ”Egyptens flod” i 1 Krönikeboken 13:5.

 Ordet ”Sihor” förekommer inte i 1 Moseboken 15:18, där Jehova lovar Abraham landet ”från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat”. Också här är det alltså osäkert om ”Egyptens flod [en form av nahạr]” syftar på en del av Nilen eller på ”Egyptens regnflodsdal [nạchal]” (Wadi al-Arish). Svaret beror på om Jehova här beskrev det område de israelitiska stammarna fick som arvedel eller det område israeliterna behärskade när riket var som störst. Om det första är fallet, är det troligen Wadi al-Arish som avses i den här versen, men om det sista är fallet, är det i stället Sihor som avses. (Se EGYPTENS REGNFLODSDAL.)