[Sịmei] Möjligen en kortform i hebr. av Semaja, som betyder ”Jehova har hört (lyssnat)”.

1. Den som nämns som nummer två av Gersons (Gersoms) söner; sonson till Levi. (2Mo 6:16, 17; 4Mo 3:17, 18; 1Kr 6:16, 17) Flera simeitiska släkter bland leviterna härstammade från honom. (4Mo 3:21–26; 1Kr 23:7, 10, 11; Sak 12:13)

2. En rubenit. En av hans avkomlingar, Beerah, en hövding, fördes i landsflykt av den assyriske kungen Tilgat-Pilneser (Tiglat-Pileser III). (1Kr 5:1, 4–6)

3. En levit av Meraris släkt. (1Kr 6:29)

4. En levit av Gersoms (Gersons) släkt; en av Asafs förfäder. (1Kr 6:39, 42)

5. En benjaminit. Hans nio söner (eller avkomlingar) var överhuvuden för fädernehus och bodde i Jerusalem. (1Kr 8:1, 19–21, 28) I Första Krönikeboken 8:13 kallas han tydligtvis Sema och omnämns som överhuvud för ett fädernehus i Ajalon.

6. En simeonit; son till Sakkur. Han hade 16 söner och 6 döttrar. (1Kr 4:24–27)

7. En av Davids bröder. (2Sa 21:21; se SAMMAH nr 2.)

8. En avkomling av Gerson genom Ladan. Under Davids regering var tre söner (eller avkomlingar) till Simei överhuvuden för levitiska släkter. (1Kr 23:8, 9)

9. Föreståndare för den tionde avdelningen av levitiska musiker; son till Jedutun. (1Kr 25:1, 3, 17)

10. En man som var satt över Davids vingårdar; en ramatit. (1Kr 27:27)

11. En man som lojalt stödde kung David och inte ville förena sig med Adonia i hans sammansvärjning. (1Ku 1:8) Han är förmodligen identisk med den Simei som sattes till att vara kung Salomos livsmedelsfogde i Benjamins område; son till Ela. (1Ku 4:7, 18)

12. En benjaminit från byn Bahurim. Simei (son till Gera), som tillhörde en släkt i kung Sauls hus, hade under många år hyst agg till David efter det att Saul hade dött och kungaväldet tagits från hans hus. Simei fann ett tillfälle att ge utlopp åt sin länge undertryckta vrede när David och folket som var med honom flydde från Jerusalem på grund av Absaloms uppror. Strax öster om Olivberget gick Simei längs bergssidan och kastade stenar och jord mot dem och nedkallade ont över David. Abisaj bad David att få döda Simei, men David ville inte det, för han hoppades att Jehova kanske skulle vända Simeis förbannelse till en välsignelse. (2Sa 16:5–13)

När David återvände var situationen en helt annan. Simei och tusen andra benjaminiter var de första som mötte honom, och Simei böjde sig för honom och gav uttryck åt att han ångrade sina synder. På nytt ville Abisaj döda honom, men inte heller nu tillät David att han gjorde det, och den här gången gav han till och med sin ed på att han inte skulle döda Simei. (2Sa 19:15–23) Kort före sin död sade emellertid David till Salomo att han skulle ”låta hans [Simeis] grå hår med blod fara ner till Sheol”. (1Ku 2:8, 9)

När Salomo började regera sände han bud efter Simei och gav honom befallning att flytta till Jerusalem och inte lämna staden; om han någon gång lämnade staden skulle han dödas. Simei gick med på dessa villkor, men tre år senare lämnade han ändå staden för att leta efter två av sina slavar som hade flytt till Gat. När  Salomo fick veta detta ställde han Simei till svars för att han hade brutit sin ed till Jehova och gav Benaja befallning att döda honom. (1Ku 2:36–46)

13. En levit; en avkomling av Heman. I början av Hiskias regering helgade han sig och hjälpte till med att skaffa bort det som var orent från templet. (2Kr 29:12, 14–16) Troligen identisk med nr 14.

14. Den levit som under Hiskias regering var den näst högste när det gällde ansvaret för de frikostiga bidragen och tiondet som fördes till templet. (2Kr 31:11–13) Troligen identisk med nr 13.

15. En av Mordokajs förfäder; av Benjamins stam. (Est 2:5)

16. Bror till ståthållaren Serubbabel; en avkomling av David av Judas stam. (1Kr 3:19)

17. En av de leviter som sände bort sina utländska hustrur tillsammans med sönerna då Esra tillrättavisade dem för att ha ingått äktenskap med icke-judiska kvinnor. (Esr 10:10, 11, 23, 44)

18, 19. Två israeliter – den ene son till Hasum, den andre till Binnuj – som också sände bort sina utländska hustrur tillsammans med sönerna. (Esr 10:33, 38, 44)