[Sịmron]

1. Betyder ”törnbuske”. En son till Isaskar. (1Mo 46:13; 1Kr 7:1) Han var en av ”Israels söner som kom till Egypten”. Hans avkomlingar, simroniterna, utgjorde en av Isaskars släkter. (1Mo 46:8; 4Mo 26:23, 24)

2. Från en rot som betyder ”vakta (bevara)”. En stad vars kung anslöt sig till ett förbund mellan kanaanéer i norr och blev besegrad av Josua vid Meroms vatten. (Jos 11:1, 5, 8; 12:20; se SIMRON-MERON.) Simron hörde till Sebulons arvedel. (Jos 19:10, 15) Staden identifieras med Khirbat Sammuniyya (Tel Shimron), 8 km väster om Nasaret.