[sịvan]

Efter landsflykten namnet på den 3:e månmånaden i judarnas religiösa kalender, den 9:e i deras borgerliga kalender. (Est 8:9; 1Kr 27:5; 2Kr 31:7) Sivan motsvarar senare hälften av maj och första hälften av juni. Namnets innebörd är osäker.

 Månaden sivan infaller i slutet av våren när sommarvärmen närmar sig. Det var tiden för veteskörden och början på den torra årstiden, som varade till månmånaden bul, dvs. till mitten av oktober. (2Mo 34:22; Ord 26:1) Det var utan tvivel i månaden sivan som profeten Samuel bad till Jehova och det kom ett för årstiden ovanligt regnoväder som fick folket att känna stor fruktan. (1Sa 12:16–19) Vid den här tiden på året hade de ”tidiga fikonen”, som utvecklats på träden sedan slutet av vintern, blivit fullmogna. (Jes 28:4; Jer 24:2) I kusttrakten vid Medelhavet var tiden också inne för äppelskörd. (HV 2:3; jfr Joel 1:10–12.)

Veckohögtiden (pingsten) firades den 6 sivan, då förstlingen av veteskörden frambars. Detta skedde på 50:e dagen efter det att förstlingen av kornskörden hade framburits. (2Mo 34:22; 3Mo 23:15–21) Den 6 sivan år 33 v.t. blev helig ande utgjuten över de omkring 120 lärjungar som samlats i ett hus i Jerusalem. Det var många som hade kommit till staden för att fira högtiden, och 3 000 av dem blev döpta den dagen. (Apg 1:15; 2:1–42)

Det var i månaden sivan som kung Asa firade en stor högtid efter att ha genomfört reformer och utplånat falsk religion från Juda, Jerusalem och andra områden. (2Kr 15:8–10) De snabba kurirer som kung Ahasveros sände för att förmedla budskapet som beviljade judarna rätten att försvara sig den 13 adar drog ut nästan nio månader tidigare, den 23 sivan, till de 127 provinserna i perserriket, från Indien till Etiopien. (Est 8:9–14)