En prostituerad. Uttrycket används vanligtvis om en kvinna som inlåter sig på sexuella förbindelser utanför äktenskapet, särskilt om hon brukar göra detta mot någon form av betalning. Det grekiska ordet pọrnē (sköka, prostituerad, otuktig kvinna) kommer faktiskt från en rot som betyder ”sälja”. (Upp 17:1, not) Det hebreiska ordet zōnạh (sköka, prostituerad, otuktig kvinna) kommer från verbroten zanạh, som betyder ”uppträda (bete sig) som en sköka”, ”prostituera sig”, ”utöva prostitution”, ”bedriva otukt”. (Se PROSTITUERAD.)

Prostitution och otukt har ända från början varit i strid med Guds vilja. Gud fastställde själv den fullkomliga normen för samlivet mellan man och kvinna, när han i Eden instiftade äktenskapet mellan Adam och Eva och sade: ”En man skall lämna sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.” (1Mo 2:24) Även om Gud fördömde att man levde otuktigt, tillät han senare polygami, även bland sina tjänare, tills hans tid var inne att genom Jesus Kristus återinföra den fullkomliga normen för äktenskapet. Jesus citerade ovanstående ord av sin Fader, och aposteln Paulus framhöll att denna norm var bindande för den kristna församlingen. Han sade att en kristen som överträder den normen och förenar sig med en sköka blir till ”en enda kropp” med henne. (Mt 19:4–9; 1Kor 6:16)

Hur Guds tjänare i forntiden betraktade prostitution och otukt framgår av berättelsen om Abrahams sonsonsson Juda. Medan han och hans familj bodde som främlingar i Kanaan, där prostitution tolererades, hade han sexuellt umgänge med sin son Ers änka, Tamar, som hade förklätt sig till sköka. När det uppdagades att Tamar hade blivit havande blev det berättat för Juda: ”Din svärdotter Tamar har betett sig som en sköka, och se, hon har också blivit havande genom sitt skökoliv.” Juda befallde då att hon skulle brännas (dvs. först dödas och därefter brännas upp som något avskyvärt), eftersom hon betraktades som lovad i äktenskap åt Judas son Shela. När Juda förstod hur det egentligen förhöll sig försökte han inte urskulda sig, utan  sade om Tamar: ”Hon är rättfärdigare än jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela.” Juda förlät Tamar för det hon hade gjort för att få en avkomling genom honom, eftersom han hade underlåtit att ge henne åt sin son Shela, som skulle ha ingått svågeräktenskap med henne. (1Mo 38:6–26)

Prostitution och otukt fördömdes i Guds lag till Israel, men det fanns skökor i landet. (Ord 7) Det var enligt lagen strängt förbjudet för en israelitisk flicka att prostituera sig. (3Mo 19:29; 21:9) En israelitisk flicka som hade begått otukt och falskeligen gav sig ut för att vara jungfru när hon senare gifte sig skulle stenas till döds. (5Mo 22:20, 21) Den betalning en sköka fick för sina tjänster var en avskyvärdhet och godkändes inte som bidrag till Jehovas helgedom. Däremot var tempelprostitution ofta en inkomstkälla bland hedningarna. (5Mo 23:18)

Rahab, en sköka i den hedniska staden Jeriko, visade att hon hade en rätt inställning till Jehova och hjälpte de israelitiska spejarna som Josua hade sänt ut. Tack vare hennes tro och de gärningar hon utförde i överensstämmelse med sin tro skonades hennes liv. Hon ingick senare ett ärbart äktenskap med Salmon av Judas stam och blev en av stammödrarna till Jesus Kristus. (Jos 2; 6:22–25; Mt 1:1, 5; Jak 2:25)

När Jesus Kristus var på jorden kritiserade han skarpt de trolösa främsta prästerna och de inflytelserika äldste och sade att tullindrivarna och skökorna var på väg in i Guds kungarike före dem. (Mt 21:23, 31, 32) Dessa människor som de föraktade hade en rätt hjärteinställning och kunde få förlåtelse genom tro på Kristus. De som hade levt som skökor måste emellertid upphöra med det, för de som fortsätter att leva omoraliskt skall inte ärva Guds kungarike. (Gal 5:19–21; Ef 5:5)

Bildspråk. Uttrycket ”sköka” används också bildligt om en person, en organisation eller en nation som påstår sig tjäna Jehova men som i verkligheten ger sin hängivenhet och tillbedjan åt andra gudar. Jerusalem blev en ”sköka” i den bemärkelsen. Denna sköka gick så långt att hon gjorde något som skökor vanligtvis inte gör: i stället för att ta emot skökolön gav hon nationerna betalt för att bedriva otukt med henne. (Hes 16:33, 34; se Hes 23, där Samaria [Israel] och Jerusalem [Juda] liknas vid prostituerade.)

I Uppenbarelseboken beskrivs en symbolisk sköka som sitter på ett scharlakansrött vilddjur, och på hennes panna är det skrivet ett namn: ”Det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden.” Det sägs att ”med henne har jordens kungar begått otukt”. (Upp 17:1–5; se BABYLON, DET STORA; OTUKT.)