(hebr.: shalạkh)

En stor årfotad sjöfågel som fångar fisk genom att dyka. Skarvarna hör till ordningen pelikanfåglar. Skarven nämns endast i den mosaiska lagens förteckning över orena fåglar, dvs. fåglar som det inte var tillåtet att äta. De flesta av dessa fåglar var rovfåglar eller asätare. (3Mo 11:17; 5Mo 14:17) De som utarbetade den grekiska Septuaginta återgav det hebreiska ordet med katarrạktēs, som betyder skarv. I den latinska Vulgata kallas fågeln mergulus (”dykaren”). Skarvar av släktet Phalacrocorax är ganska vanliga i Palestina, i synnerhet längs Medelhavskusten och i vissa insjöar, till exempel Galileiska sjön. De flesta skarvar är mörka och slanka, och de är snabba och rörliga i vattnet. De simmar under vattnet och är med den spetsiga, krökta näbben skickliga fiskare. I Orienten har skarvar sedan länge dresserats att fånga fisk åt sina ägare. Man sätter då ett halsband ganska löst runt fågelns hals för att den inte skall kunna svälja annat än mycket små fiskar.