En plats, vanligen en byggnad eller ett rum, där pengar eller andra värdesaker förvaras. Det framgår av 4 Moseboken 31:54 att ”mötestältet” tidigt tjänade som ett slags helig skattkammare där det förvarades guld som hade getts som bidrag. De värdefulla föremålen från Jeriko, som tillhörde Jehova, gavs ”till skattkammaren i Jehovas hus”, vilket tyder på att det inrättades något slags skattkammare i anslutning till tältboningen. (Jos 6:17, 24) Några av leviterna förordnades att ha tillsyn över skatterna som gavs till Jehovas hus och över det krigsbyte som helgades åt Jehova. (1Kr 26:20–28) Även i Salomos tempel fanns en skattkammare, där guld, silver och de dyrbara tempelredskapen förvarades. (1Ku 7:51; 2Kr 5:1)

När Israel var en monarki fanns det dessutom en kunglig skattkammare. (2Ku 20:13; 24:13; 2Kr 32:27, 28; Jer 38:11) Den kungliga skattkammaren och skattkammaren i Jehovas hus plundrades upprepade gånger under årens lopp på sina skatter, och ibland användes skatterna till att muta hedniska nationer. (1Ku 14:26; 15:18; 2Ku 12:18; 14:14; 16:8; 18:15; 24:13)

När det gäller den babyloniska skattkammaren sägs det i Daniel 1:2 att Nebukadnessar förde de värdefulla redskapen i Jehovas hus till sin ”guds skattkammare”. På en babylonisk inskrift tillskrivs Nebukadnessar följande uttalande om Merodaks tempel: ”Jag lagrade  där silver och guld och dyrbara stenar ... och inrättade där mitt rikes skattkammare.” (Jfr Esr 1:8.) Babylonierna kan ha haft lokala skattkammare i olika delar av riket. (Dan 3:2) Perserna hade en liknande anordning, och en del av de pengar som satraperna drev in förvarades i sådana lokala skattkammare. (Esr 7:20, 21) I Persien tjänade åtminstone de viktigaste skattkamrarna även som kungliga arkiv, och förutom guld och andra dyrbarheter innehöll de viktiga dokument. (Esr 6:1, 2; Est 3:9) (Se också BIDRAG [Bidragsbössor].)