Detta är den vanligaste återgivningen av det hebreiska substantivet pạchadh (verb: pachạdh), som har grundbetydelsen ”det som orsakar bävan”. (Jfr Mik 7:17.) En form av ordet quts har återgetts med ”känna en kväljande skräck” (2Mo 1:12; 4Mo 22:3; Jes 7:16), och det här uttrycket förmedlar ofta tanken på att ”finna något motbjudande”, ”känna avsky för något”. (Se MOTBJUDANDE, NÅGOT.) Uttrycket ”nattens fasor [en form av pạchadh]” avser något som orsakar skräck eller stark fruktan om natten, till exempel överraskningsanfall av rövare eller rovdjursattacker. (HV 3:8)

Jakob talade om den Allsmäktige som ”Isaks Skräck”, dvs. den som Isak kände djup vördnad för och fruktade för att misshaga. Att Jakob själv hade samma inställning som sin far framgår av att han svor en ed ”vid sin far Isaks Skräck”. (1Mo 31:42, 53)

Den som önskar tjäna Jehova måste ha en sund skräck för honom, en fruktan som kommer till uttryck i att man skyr det som misshagar honom. En sådan skräck gjorde det möjligt för Job att vara klanderfri och rättrådig. (Job 1:1; 23:15; 31:23) Den hjälpte också psalmisten att fortsätta att vandra med Gud, trots den förföljelse som han utsattes för av furstar. (Ps 119:120, 161) Jehosafat uppmanade de domare han insatte att känna sådan tillbörlig skräck, så att de kunde vara opartiska och avkunna rättvisa domar. (2Kr 19:5–7)

Jehova beskyddar och bevarar sitt folk. Det finns därför ingen orsak att känna skräck för människor eller en stark fruktan för vad de kan komma att göra, så att man ger efter för deras orätta krav. (Ps 27:1; 78:53; 91:2–5; Jes 12:2) Men det betyder inte att Guds tjänare slipper allt lidande i denna tingens ordning. Ibland kan de hamna i ömkansvärda, ofördelaktiga situationer. Personer utan tro kanske överger dem av fruktan för att hamna i samma till synes hopplösa situation, eftersom de inte förstår att Jehova har omsorg om sina tjänare. (Ps 31:11) Han kommer inte att förskjuta dem. (Ps 27:10; 94:14)

De ondskefulla fortsätter på sin onda väg, eftersom de inte har någon skräck för Gud. (Ps 36:1–4) Men de kan inte klara sig undan den skräck de kommer att känna när olyckan drabbar dem därför att de ignorerar Guds vishet. (Ord 1:26, 27)

När Jehova drog tillbaka sitt beskydd från de trolösa israeliterna kände de skräck dag och natt, och de fruktade för sina liv. De kunde inte undgå att drabbas av olycka. (5Mo 28:66, 67; Jes 24:17–20; 33:14; Jer 30:5; Klag 3:47) Men de som handlar i överensstämmelse med gudagiven vishet och alltid har en djup vördnad för Skaparen upplever inte sådan skräck. (Ord 1:33; 3:24, 25; 28:14)

Manifestationer av Jehovas ynnest, stöd eller oförlikneliga kraft kan injaga skräck. (2Kr 17:10; Ps 53:5; 105:38; Jes 19:16, 17; Jer 33:9) Med Guds hjälp vann israeliterna anmärkningsvärda och skräckinjagande segrar över sina fiender (5Mo 11:25; 1Kr 14:17; 2Kr 14:12–14; 20:29), och på Mordokajs och Esters tid tog händelserna en överraskande vändning till förmån för judarna, vilket orsakade skräck bland judarnas fiender (Est 8:17; 9:2, 3). Vittnesbörd om mod och kraft från Gud kunde också frambringa en sund skräck som åtföljdes av lydnad. När kung Saul kom med en kraftfull uppmaning till israeliterna att vara med och försvara Jabesh-Gilead ”föll Jehovas skräck över” dem, så att de ”drog ut som en man”. (1Sa 11:7)

Jehova hade förutsagt att Cyrus skulle inta Babylon, och israeliterna hade därför ingen orsak att känna skräck för denna epokgörande händelse. För dem skulle det bara betyda att de slapp känna skräck för babyloniernas vrede. De som gjorde avgudabilder borde däremot känna skräck, för ingen av de människogjorda gudarna skulle kunna rädda Babylon. (Jes 44:8–11, 24–28; 51:12, 13)

Se också FRUKTAN.