När det grekiska ordet grafẹ̄ (”en skrift”) används i de kristna grekiska skrifterna syftar det alltid på de heliga skrifterna i Guds ord, Bibeln. Bibelskribenterna, både de som skrev på hebreiska och de som skrev på grekiska, använde sig även av andra dokument, t.ex. offentliga släktregister och historiska uppteckningar, men dessa betraktades inte som inspirerade eller som likställda med de skrifter som var erkända som kanoniska. Dessutom kan apostlarna ha skrivit andra brev än de som finns i Bibeln. Paulus ord i 1 Korinthierna 5:9, ”i mitt brev skrev jag till er”, antyder att Paulus tidigare hade skrivit ett brev till korinthierna, ett brev som inte längre existerar. Eftersom sådana skrifter tydligen bara var aktuella för de församlingar de skrevs till, blev de inte bevarade genom Guds heliga ande åt den kristna församlingen i allmänhet.

Det grekiska ordet grạmma (avlett av verbet grạfō), som betyder ”bokstav”, kan också avse ett brev eller ett dokument, en skrift. I den betydelsen används det i Johannes 5:47 och i 2 Timoteus 3:15 om de inspirerade hebreiska skrifterna eller delar av dem. (Se HEBREISKA SKRIFTERNA, DE; KRISTNA GREKISKA SKRIFTERNA, DE.)

Kristus och apostlarna hänvisade till Skrifterna. Jesus Kristus och de kristna bibelskribenterna använde ofta ordet grafẹ̄ när de som auktoritet för sin lära och tjänst hänvisade till Moses och profeternas skrifter, som var inspirerade av Gud. Dessa hebreiska skrifter som helhet omtalades ofta som ”Skrifterna”. (Mt 21:42; 22:29; Mk 14:49; Joh 5:39; Apg 17:11; 18:24, 28) Ibland användes singularformen ”Skriften” när ett skriftställe citerades, och skriftstället betraktades då som en del av de fullständiga hebreiska skrifterna. (Rom 9:17; Gal 3:8) En enskild text i de hebreiska skrifterna som anfördes som auktoritet kunde också betecknas som ett ”skriftställe”. (Mk 12:10; Lu 4:21; Joh 19:24, 36, 37) I 2 Timoteus 3:16 och 2 Petrus 1:20 använder Paulus och Petrus tydligen ordet ”Skriften” om alla de inspirerade skrifterna, både de hebreiska och de grekiska. I 2 Petrus 3:15, 16 klassificerar Petrus Paulus brev som en del av ”Skrifterna”.

Uttrycket ”de profetiska skrifterna” (Rom 16:26) kan syfta på att de hebreiska skrifterna som helhet är profetiska till sin karaktär. (Jfr Upp 19:10.)

Personifieras. Eftersom Skrifterna erkändes som inspirerade av Gud, som Guds ord – en röst från Gud själv – blev de ibland personifierade, dvs. framställda som om de talade med gudomlig auktoritet (liksom Jesus personifierade Guds heliga ande, Guds verksamma kraft, när han sade att den skulle undervisa och vittna [Joh 14:26; 15:26]). (Joh 7:42; Rom 9:17) Av samma anledning omtalas Skrifterna som om de kan förutse saker och aktivt förkunna ett budskap. (Gal 3:8; jfr Mt 11:13; Gal 3:22.)

Skrifterna livsviktiga för de kristna. Med tanke på att Jesus Kristus hela tiden hänvisade till de hebreiska skrifterna som stöd för sin undervisning är det viktigt att hans efterföljare inte viker av från dessa skrifter. Aposteln Paulus understryker deras värde och betydelse när han säger: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för alla slags goda gärningar.” (2Ti 3:16, 17)