Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Skugga

Skugga

Skuggor kan uppstå bakom klippor (Jes 32:2), moln (Jes 25:5), hyddor (Jes 4:6), träd (HV 2:3; Hes 17:23; Hos 4:13) eller andra växter (Jon 4:5, 6) och kan utgöra ett uppskattat skydd mot solens hetta. Det kan därför sägas att en människa bildligt talat kommer in under ”skuggan” av det som är hennes tillflykt eller det som hon hoppas på för att få beskydd och säkerhet. Det var därför som Lot sade till Sodoms män med avseende på de gäster som han hade tagit emot i sitt hem: ”Gör bara ingenting mot de här männen, för det är därför de har kommit under skuggan av mitt tak.” (1Mo 19:8) Och genom sin profet Jesaja uttalade Jehova ve över dem som sökte ”finna tillflykt i Egyptens skugga”, dvs. vände sig till Egypten för att få beskydd. (Jes 30:1–3; se också Klag 4:20; Hes 31:6, 12, 17.) Jehova beskrivs som en Gud som erbjuder sina tjänare beskyddande skugga (Ps 91:1; 121:5; Jes 25:4) och som ger dem skuggliknande beskydd under sina ”vingar” eller sin ”hand”. (Ps 17:8; 36:7; 57:1; 63:7; Jes 49:2; 51:16) Den ”djupa skuggan” däremot förknippas med dysterhet, faror och till och med graven, ”mörkrets och den djupa skuggans land”. (Job 10:21, 22; 24:17; 38:17; Ps 23:4)

Det förhållandet att en skugga ändrar storlek på grund av solens rörelse och slutligen försvinner helt när solen går ner används som en bild av hur flyktigt och förgängligt ett människoliv är. (1Kr 29:15; Job 8:9; 14:1, 2; Ps 102:11; 144:4; Pre 6:12; 8:13) Att en människas dagar lider mot sitt slut liknas vid en skugga som ”förlängs”. (Ps 102:11; 109:23) Medan de skuggor som uppstår på grund av solljuset hela tiden ändrar storlek och riktning i takt med jordens rotation är Jehova oföränderlig. Som lärjungen Jakob skrev: ”Hos honom finns ingen förändring som i skuggans växlingar.” (Jak 1:17)

Den skugga som ett föremål kastar på en yta är inte något man kan ta på – den är inte själva föremålet. Men skuggan kan ge en föreställning om föremålets form eller utseende. Paulus förklarade att lagen med dess högtider, tältboning och offer var en skugga som representerade större ting som skulle komma. Han skrev: ”Verkligheten tillhör Kristus.” (Kol 2:16, 17; Heb 8:5; 9:23–28; 10:1)

När det gäller underverket med skuggan som gick tillbaka, vilket omtalas i 2 Kungaboken 20:9–11 och Jesaja 38:8, se artikeln SOLEN.