Den del av människokroppen som skjuter ut på sidorna nedanför halsen och utgör en övergång till armarna; på hebreiska används ordet också om en avrundad eller utskjutande del av ett berg eller en höjd, en höjdsträckning.

Liksom i dag var det förr i tiden vanligt att man bar bördor på axlarna. (1Mo 21:14; 2Mo 12:34) Förbundsarken fick inte transporteras på en vagn, utan den skulle bäras på leviternas axlar. (1Kr 15:15; Jos 3:14, 15; 2Sa 6:3, 6–9, 13) Tunga bördor på skuldrorna kunde beteckna förtryck eller slaveri. (Ps 81:5, 6; Jes 10:27; 14:25; Mt 23:4) Det var förutsagt att Isaskars stam skulle ”böja sin skuldra för att bära bördor”. (1Mo 49:14, 15) Israels historia visar att den här stammen var villig att ta på sig ansvar och att utföra hårt arbete. Många modiga krigare som tjänade under domaren Barak kom från denna stam, och det gjorde också domaren Tola. Också på Davids tid var många visa och tappra män av Isaskars stam. (Dom 5:13, 15; 10:1, 2; 1Kr 7:1–5; 12:23, 32)

Myndighet eller ansvar sades vila på skuldrorna. Jesaja förutsade i en profetia att det furstliga herradömet skulle vila på Jesu Kristi skuldror. (Jes 9:6) Till den otrogne Shebna sade Jesaja att Eljakim skulle ta hans plats som förvaltare över kungens hus och att Gud skulle lägga ”nyckeln till Davids hus” på Eljakims skuldra. Eftersom en nyckel i sådana här sammanhang representerade ansvar och myndighet,  kan denna profetia peka fram emot att Kristus skulle få kungamakt i överensstämmelse med förbundet med David. (Jes 22:15, 20–22; Lu 1:31–33; jfr Upp 3:7.) Det är också intressant att domsbröststycket på översteprästens klädnad hängde ner från axelstyckena. Detta var av allt att döma en bild av att ansvar och myndighet skulle vila på den store översteprästens, Jesu Kristi, skuldror. (2Mo 28:6, 7, 12, 22–28; se ÖVERSTEPRÄST.)

Sedan Jakob hade välsignat Josefs söner, Efraim och Manasse, sade han till Josef: ”Jag ger dig härmed en höjdsträckning [ordagr.: ”en skuldra”] mer än dina bröder”, och på så sätt tillkännagav han att förstfödslorätten tillhörde Josef. (1Mo 48:22; jfr 5Mo 21:17; 1Kr 5:1, 2.) När Mose välsignade israeliterna sade han om Benjamin: ”Må Jehovas älskade bo i trygghet hos honom, ... och han skall bo mellan hans skuldror.” (5Mo 33:12) Detta avser av allt att döma att kungarna i Davids släktlinje skulle ha sitt regeringssäte i Benjamins område. Det hebreiska ord som här återges med ”skuldra” har i Josua 15:8 återgetts med ”sida” eller ”sluttning”. (Me, NV, Åk, 1703) Ordet avser här en sluttning på den höjd som Jerusalem låg på. (Se andra exempel i 2Mo 27:14, 15; 4Mo 34:11; Jos 15:10; 1Ku 6:8; Hes 25:9.)

Att någon vänder ”en motspänstig skuldra till” betyder att han gör motstånd mot Guds råd och lag (Neh 9:29; Sak 7:11), medan uttrycket tjäna ”skuldra vid skuldra” betecknar enhet i handling (Sef 3:9).