Överdrivet beröm som framförs för att vinna fördelar och som inte är uppriktigt menat; inställsamhet; en falsk och utstuderad form av förhärligande. När man smickrar någon är avsikten ofta att tillfredsställa hans egenkärlek eller fåfänga, vilket är till skada för honom. Den som smickrar vill vinna gillande eller materiella fördelar, försätta den andre i tacksamhetsskuld eller få ära eller erkännande från honom. Syftet kan också vara att locka honom i en fälla. (Ord 29:5) Smicker vittnar inte om att man tillämpar ”visheten från ovan”. Smicker är av denna världen och är förknippat med själviskhet, partiskhet och hyckleri. (Jak 3:17) Gud tycker inte om falskhet, lögn, inställsamhet, förhärligande av människor och att man utnyttjar andras fåfänga. (2Kor 1:12; Gal 1:10; Ef 4:25; Kol 3:9; Upp 21:8)

Aposteln Paulus ställer i 1 Thessalonikerna 2:3–6 den kristnes handlingssätt i kontrast till smicker: ”Den förmaning vi ger kommer nämligen inte från villfarelse eller från orenhet eller med svek, utan alldeles som vi har prövats av Gud och befunnits värdiga att anförtros de goda nyheterna, så talar vi, inte för att behaga människor, utan Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har ju aldrig uppträtt vare sig med smickrande tal (som ni vet) eller med en täckmantel för något habegär – Gud är vittne! Inte heller har vi sökt ära från människor, nej, varken från er eller från andra, fast vi som Kristi apostlar kunde vara en kostsam börda.”

Det kanske verkar löna sig att komma med smicker, men Bibeln säger: ”Den som tillrättavisar en människa finner efteråt mer ynnest än den som kommer med smicker.” (Ord 28:23) När någon smickrar in sig för att få fördelar framför någon annan är detta motsatsen till kärlek. Den som är hatisk kanske tar till smicker, men hans bedrägeri slår till slut tillbaka mot honom själv, som en sten som rullar tillbaka mot honom när han vältrar bort den. (Ord 26:24–28)

Den som smickrar använder sig av hala, inställsamma ord för att föra sitt offer bakom ljuset. Grundbetydelsen av det hebreiska ord som har återgetts med ”smickra”, chalạq, är ”göra hal”. (Ps 5:9) Detta ord eller besläktade ord används också i uttryck som ”hala läppar”, ”hala ord”, ”halhet” (Ps 12:2, 3; Ord 7:21; Dan 11:32, 34, not) och ”tvetydig” (Hes 12:24, not). Av alla de bibelställen som det hänvisats till här framgår det att det ligger dåliga motiv bakom hala ord.

De allvarliga följder det kan få att ta emot smicker och beröm från andra framgår av det som hände med Herodes Agrippa I när folket smickrade honom genom att ropa att han talade med ”en guds röst”. Eftersom han tog till sig smickret och inte gav Gud äran, blev han slagen av en Guds ängel så att han dog. (Apg 12:21–23) Barnabas och Paulus däremot såg snabbt till att hindra en folkskara från att tillbe dem som gudar. (Apg 14:11–15) Och då en judisk styresman försökte smickra Jesus Kristus genom att kalla honom ”gode lärare” blev han direkt tillrättavisad av Jesus, som sade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en enda, Gud.” (Lu 18:18, 19; jfr Job 32:21, 22.)