Någon som påstår sig kunna förutsäga vad som skall ske i framtiden. I Bibeln nämns magiutövande präster, spiritistiska spåmän, astrologer och andra. (Se SPIRITISM; SPÅDOM.) Det hebreiska ordet jidde‛onị, som återges med ”en spåkunnig”, kommer från roten jadhạ‛ (”veta”, ”känna”) och innehåller tanken på att personen i fråga besitter kunskap som vanliga människor inte har tillgång till. Det förekommer ofta tillsammans med ’ōv, som betyder ”spiritistiskt medium”. (5Mo 18:11) Vissa människor hade ockulta förmågor till följd av att de hade kontakt med demonerna, de onda änglar som är fiender till Gud och lyder under Satan, Djävulen, demonernas härskare. (Lu 11:14–20) I forna tider använde dessa spåmän olika metoder för att komma fram till sina spådomar. Bland annat studerade de stjärnorna (Jes 47:13), undersökte levern och andra organ från offerdjur (Hes 21:21), tydde omen (2Ku 21:6) och rådfrågade vad man menade var de dödas andar (5Mo 18:11).

Egyptiernas liv, liksom babyloniernas, styrdes i hög grad av spåkunniga. (Jes 19:3) Guds sanna tjänare har däremot aldrig sökt upplysningar hos sådana personer. När lagen gavs till israeliterna kort efter befrielsen ur slaveriet i Egypten, blev de strängeligen förbjudna att rådfråga ”de spåkunniga”. (3Mo 19:31) De som ”bedrev otukt” med dem skulle utrotas ur Guds folk (dvs. dödas). När det gällde dem som utövade spådom sade lagen vidare: ”En man eller en kvinna, i vilken det är ett mediums ande eller en spådomsande, skall ovillkorligen dödas.” (3Mo 20:6, 27) När israeliterna nästan 40 år senare skulle dra in i det utlovade landet och driva bort dess invånare fick de påminnelsen: ”Du [skall] inte lära dig att handla enligt dessa nationers avskyvärdheter. Det får inte hos dig finnas ... någon som rådfrågar ett spiritistiskt medium eller en som är spåkunnig eller någon som söker vägledning hos de döda.” (5Mo 18:9–11)

Mer än 350 år senare avlägsnade Israels förste kung, Saul, alla spåkunniga ur landet, men före sin död hade han själv kommit så långt bort från Jehova att han uppsökte en kvinna som var ”ett spiritistiskt medium” i En-Dor för att hon skulle förutsäga hans framtid. Hon var först rädd för att utöva sin spådom, men när Saul insisterade på att hon skulle ”föra upp” Samuel åt honom  frammanade hon en syn. Hon förklarade att hon såg ”en gammal man ... insvept i en ärmlös överklädnad”. Saul var övertygad om att det var profeten Samuel. (1Sa 28:3, 7–19) Men det kan inte ha varit Samuel, för han var död, och ”de döda vet ingenting alls”. (Pre 9:5) När Samuel levde skulle han absolut inte ha haft något med ett spiritistiskt medium att göra, och Jehova Gud och hans heliga änglar skulle heller inte samarbeta med en sådan person. Jehova sade till sitt folk: ”Om de säger till er: ’Vänd er till de spiritistiska medierna eller till dem som har en spådomsande, vilka piper och mumlar’ – är det då inte till sin Gud som ett folk skall vända sig? Skall man vända sig till de döda till förmån för de levande? Till lagen och till vittnesbördet!” Och han sade vidare: ”Sannerligen, de skall fortsätta att säga vad som är i överensstämmelse med detta uttalande, som inte har något gryningsljus.” (Jes 8:19, 20)

Nästan 400 år efter Sauls regering gjorde kung Manasse av Juda ”mycket som var ont i Jehovas ögon och kränkte honom så”, bland annat genom att rådfråga de spåkunniga, som hade en stark ställning under hans tid som kung. (2Ku 21:6; 2Kr 33:6) Kung Manasses sonson, den rättfärdige kung Josia, skaffade senare bort alla dessa ur landet. (2Ku 23:24)

I de kristna grekiska skrifterna nämns demonisk spådom bara en gång, närmare bestämt i berättelsen om hur aposteln Paulus i staden Filippi befriade en tjänsteflicka från ”en ande, en spådomsdemon”. Hon hade skaffat sina herrar riklig förtjänst ”genom att utöva spådomskonst”. Att detta verkligen är demoniskt och fullständigt i strid med Guds vilja framgår av att flickans herrar skapade stora svårigheter för Paulus i Filippi och förde fram honom och hans medarbetare Silas inför magistratens ledamöter, som befallde att de skulle piskas och som sedan kastade dem i fängelse. (Apg 16:12, 16–24)