(grek.: strouthịon)

Det grekiska ordet strouthịon är en diminutivform som betecknar alla småfåglar, men det användes i synnerhet om sparvar. En underart till den vanliga gråsparven (Passer domesticus biblicus) är mycket vanlig i Israel. Sparvarna är små, bruna och grå fåglar som uppträder i flockar och kvittrar glatt medan de rastlöst flyger från hustak, träd eller buskar ner till marken och sedan tillbaka igen. De äter framför allt frön, insekter och larver. Den spanska sparven (Passer hispaniolensis) är också vanlig, särskilt i de norra och centrala delarna av Israel.

Den enda gången sparvar nämns direkt i Bibeln är i ett uttalande som Jesus gjorde på sin tredje predikofärd i Galileen och som han tydligtvis upprepade omkring ett år senare när han verkade i Judeen. Han frågade: ”Säljs inte två sparvar för ett mynt av ringa värde [ordagr.: ”för ett as (ass)”; motsvarar ca 40 öre]?” och: ”Säljs inte fem sparvar för två mynt av ringa värde?” Han påpekade att även om de här små fåglarna var av ringa värde i människors ögon, ”faller inte en enda av dem till marken utan er Faders vetskap”; ”ingen av dem [blir] bortglömd inför Gud”. Han uppmanade sedan lärjungarna att inte vara rädda, och han försäkrade dem: ”Ni är värda mer än många sparvar.” (Mt 10:29–31; Lu 12:6, 7)

I forna tider såldes sparvar på marknaderna i Mellanöstern, och det förekommer fortfarande. Fåglarna plockades och grillades på stekspett av trä. En gammal inskription av kejsar Diocletianus lista med maximipriser (301 v.t.) visar att sparvarna var de billigaste av alla fåglar som användes till mat. (Light From the Ancient East, A. Deissmann, 1965, sid. 273, 274)

I några översättningar nämns sparven i de hebreiska skrifterna, men det hebreiska ordet (tsippọ̄r) som har återgetts med sparv är uppenbarligen en sammanfattande benämning på småfåglar i allmänhet och syftar inte enbart på sparven.