Ett uttryck som förekommer ofta i de kristna grekiska skrifterna. Uttrycken ”stor skara”, ”stor folkskara” och ”stora folkskaror” används ibland om de stora grupper av människor som lyssnade till Jesu Kristi offentliga undervisning. (Mt 14:14; 19:2; 20:29;  Joh 12:9) Sedan aposteln Johannes i en syn sett hur det symboliska stora Babylon tillintetgjorts, hörde han ”liksom en hög röst av en stor skara i himlen”. (Upp 19:1) I Uppenbarelseboken 7:9 nämns emellertid ”en stor skara” vars identitet har varit föremål för särskilt intresse.

I detta kapitel beskriver aposteln Johannes först hur Guds slavar, de 144 000, som kommer ”ur varje stam av Israels söner” förses med sigill. (Upp 7:2–8) Därefter ser han i en syn ”en stor skara” ur alla nationer och stammar och folk och språk. De som tillhör denna skara står inför Guds tron och tillskriver Gud och Lammet sin räddning. De har kommit ut ur ”den stora vedermödan”, de tjänar Gud i hans tempel, och han spänner ut sitt tält över dem. De skall inte hungra och törsta mer, och varje tår skall torkas bort från deras ögon då Guds Son (Lammet; Joh 1:29) vägleder dem till livets vatten. (Upp 7:9–17)

Utbredda uppfattningar. Det har framförts olika uppfattningar om denna ”stora skara” och om vilka som tillhör den. Många bibelkommentatorer menar att de 144 000 som är försedda med sigill och som nämns först är medlemmar av ”det andliga Israel” och är en symbol för den kristna församlingen medan den är på jorden. De anser att den ”stora skaran” representerar samma kristna församling i himlen efter det att dess medlemmar har dött trogna och blivit uppväckta. Andra hävdar att de 144 000 bokstavligt talat kommer från ”varje stam av Israels söner” (Upp 7:4) och att de således är köttsliga judar som blir kristna, och de anser att den ”stora skaran” representerar alla icke-judiska kristna. Ett grundligt studium av Uppenbarelsebokens 7:e kapitel och andra bibelställen visar dock att de här uppfattningarna inte stämmer med Bibeln som helhet och att man måste dra en annan slutsats.

Uppfattningen att de 144 000 som är försedda med sigill är medlemmar av den kristna församlingen medan de befinner sig på jorden och att den ”stora skaran” är de uppväckta kristna i himlen stämmer inte med det som sägs i Uppenbarelsebokens 14:e kapitel. Där nämns det att de 144 000 står tillsammans med Lammet på ”Sions berg”. I Hebréerna 12:18–24 ställer aposteln Paulus det som israeliterna var med om vid det jordiska berget Sinai i kontrast till det som de kristna är med om genom att de har ”kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar, i allmän sammankomst, och församlingen av de förstfödda som har blivit inskrivna i himlarna”. Även om det i Uppenbarelseboken 14:3 sägs att de 144 000 har blivit ”köpta från jorden”, framgår det alltså av sammanhanget att de inte längre befinner sig på jorden, utan i himlen tillsammans med det himmelska Lammet, Kristus Jesus. (Upp 14:3, 4) Därför kan det inte förhålla sig så att de 144 000 representerar den kristna församlingen på jorden, medan den ”stora skaran” är samma församling i himlen.

Dessutom visar det sätt på vilket aposteln Johannes inleder sin syn av den ”stora skaran” också att det är en tydlig skillnad mellan denna skara och de 144 000 som har försetts med sigill. Han förklarar: ”Efter detta [dvs. omnämnandet av de 144 000 som försetts med sigill] såg jag, och se, en stor skara, som ingen kunde räkna.” (Upp 7:9) Johannes framställer således den ”stora skaran” som en separat grupp och framhäver skillnaden mellan det exakta antalet, 144 000, och den ”stora skarans” obestämda antal. Medlemmarna av denna skara skiljer sig också från de 144 000 genom att de inte är ”av Israels söner”, utan av alla nationer, stammar, folk och språk. De ses inte stå tillsammans med Lammet som de 144 000 i Uppenbarelseboken 14:1, utan de står ”inför Lammet”. Alla dessa faktorer talar för att den ”stora skaran” är skild från och annorlunda än de 144 000 som är försedda med sigill.

Den andra uppfattningen – att de kristna av judisk härkomst här är avskilda från icke-judiska kristna – är i strid med aposteln Paulus inspirerade uttalande att skillnader till köttet inte har någon betydelse i den kristna församlingen, eftersom alla dess medlemmar är ”en enda person i gemenskap med Kristus Jesus”. (Gal 3:28; Rom 10:12) När Jehova genom Kristus fullständigt har ”försonat båda folken [judar och icke-judar] i en enda kropp” med sig själv, kan man knappast tänka sig att han nu skulle göra en åtskillnad mellan de två grupperna genom att avskilja köttsliga judar från icke-judar i den syn Johannes fick. (Ef 2:11–21; Apg 15:7–9) Detta blir särskilt tydligt när man tänker på den av Gud framställda princip som Paulus uttryckte. Aposteln skrev: ”Jude är inte den som är det utvärtes, och omskärelse är inte det som sker utvärtes på köttet; utan jude är den som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande.” (Rom 2:28, 29) Och vidare: Varför sägs det inte i synen att de icke-judiska kristna har blivit försedda med sigill? Och varför skulle inte de icke-judiska kristna kunna lära sig behärska den nya sång som sjungs av de 144 000? (Upp 14:3) Mot denna bakgrund förefaller det vara klart och tydligt att de  144 000 som blivit försedda med sigill är av det andliga Israel, inte det köttsliga Israel – och att de följaktligen innefattar både judiska och icke-judiska kristna. (Gal 6:16)

Vilka det är. Nyckeln till att identifiera den ”stora skaran” finns i beskrivningen i Uppenbarelseboken, kapitel 7, och i andra tydligtvis parallella bibelställen. I Uppenbarelseboken 7:15–17 sägs det att Gud ”spänner ut sitt tält över dem”, att de blir vägledda till ”källor med livets vatten” och att Gud ”skall torka varje tår från deras ögon”. I Uppenbarelseboken 21:2–4 finns några parallella uttryck: ”Guds tält är bland människorna”, han skall ”torka varje tår från deras ögon”, och ”döden skall inte finnas mer”. Den här synen gäller inte förhållanden i himlen, varifrån ”det nya Jerusalem” kommer ner, utan på jorden, bland människorna.

Detta väcker frågan: Om den ”stora skaran” består av personer som uppnår räddning och blir kvar på jorden, hur kan det då sägas att de ”stod inför tronen [Guds tron] och inför Lammet”? (Upp 7:9) De ord i Bibeln som är översatta med ”stå” eller ”bestå” används ibland för att visa att man är godkänd och därför också beskyddad av den som man står inför. (Ps 1:5; 5:5; Ord 22:29; Lu 1:19) I det föregående kapitlet i Uppenbarelseboken berättas det således att ”jordens kungar och stormännen och militärbefälhavarna och de rika och de starka och varje slav och fri” försöker gömma sig ”för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede, ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan bestå?” (Upp 6:15–17; jfr Lu 21:36.) Av detta framgår det att den ”stora skaran” består av personer som har blivit bevarade under denna tid av vrede och som har kunnat ”bestå” som godkända av Gud och Lammet.

Orden om att Lammet vägleder dem till ”källor med livets vatten” har en parallell i Uppenbarelseboken 22:17, som lyder: ”Anden och bruden säger ständigt: ’Kom!’ Och den som hör det skall säga: ’Kom!’ Och den som törstar skall komma; den som vill skall fritt få ta av livets vatten.” ”Bruden” framställs klart och tydligt i Bibeln som den smorda kristna församlingen, som är trolovad med den himmelske brudgummen, Kristus Jesus. (Ef 5:25–27; 2Kor 11:2; Upp 19:7–9; 21:9–11) Inbjudan att ”fritt få ta av livets vatten” som framförs av den himmelska brudklassen är uppenbarligen riktad till ett obegränsat antal personer – ”den som vill”. Den ”stora skaran” består likaså av ett obegränsat antal, och på så sätt stämmer synen i Uppenbarelseboken 7:9 överens med synen i Uppenbarelseboken 22:17.

De samlade vittnesbörden talar således för att den ”stora skaran” representerar alla dem som inte tillhör den himmelska brudklassen (de 144 000 som har försetts med sigill) men som befinns vara godkända när den ”stora vedermödan” bryter ut, vilket betyder att de blir bevarade vid liv på jorden. (Se FÖRSAMLING [Den kristna församlingen]; HIMLEN; JORDEN [Avsikt].)