(hebr.: ’elạh; ’elọ̄n), kraftigt träd (hebr.: ’allạh; ’allọ̄n)

Dessa hebreiska ord har i flera svenska bibelöversättningar (SFB, Åk, 1917, 2000) återgetts med ”terebint” eller ”ek”. Den engelska King James Version har dessutom ”alm” och ”lind”. Många menar dock att dessa ord på Bibelns tid helt enkelt betecknade stora träd i allmänhet.

I Amos 2:9 sägs det att amoréerna var höga som cedrar och kraftfulla som ”kraftiga träd”. Dessa ”kraftiga träd” fanns i särskilt stort antal i Basan, öster om Jordan, och de nämns tillsammans med Libanons cedrar. (Jes 2:13; Sak 11:1, 2) Av virket tillverkade man åror. (Hes 27:6) Debora begravdes under ett sådant träd i Betel, och man gav det därför namnet Allon-Bakut, vilket betyder ”gråtens kraftiga träd”. (1Mo 35:8) När träden stod på en kulle eller en höjd sökte man gärna skydd i deras skugga, och avgudadyrkare fann här en plats där de kunde utöva sin falska tillbedjan. (Hos 4:13)

Ett av Basans ”kraftiga träd” var utan tvivel eken. Ekar är kända för att vara stora och kraftiga, och de blir mycket gamla. Det växer fortfarande flera olika slags ekar i Basan och i de högt belägna delarna av Hauran, Gilead, Galileen och Libanon. Några av dem är vintergröna, medan andra är lövfällande. Frukten, ekollonet, omges av en så kallad svepeskål och är rik på garvsyra. Man tror att färgen på det ”kermesröda” garn som användes till tältboningen (2Mo 25:4; 26:1) kom från en sköldlus som lever på ekgrenar. (Se FÄRGNING.)

Till Bibelns ”stora träd” hörde sannolikt terebinten (arterna Pistacia palaestina el. P. atlantica). (1Mo 12:6; 14:13) Terebinten är ett vanligt träd i Palestina. Den har tjock stam och grenar som sträcker sig vida omkring. Vissa arter kan bli uppemot 15 m höga och ger god skugga. Genom att göra insnitt i barken på terebinten kan man utvinna en doftande, kådig saft som används för att framställa terpentin.