Flera hebreiska och grekiska ord förmedlar tanken på kiv, stridigheter och tvister. Ett hebreiskt verb som återges med  ”inlåta sig i strid” återges även med ”uppväcka [stridigheter]” och ”hetsa upp sig”. Bibeln visar att de bakomliggande orsakerna till stridigheter kan vara hat (Ord 10:12), vrede (Ord 15:18; 29:22), ränker (Ord 16:28), hån (Ord 22:10), dryckenskap (Ord 23:29, 30), baktaleri (Ord 26:20), arrogans eller stolthet och avfall från den sanna läran (Ord 28:25; 1Ti 6:3, 4). Stridigheter gör slut på friden och glädjen. I Ordspråksboken framhålls upprepade gånger hur osympatisk och frånstötande en stridslysten person ter sig för andra. (Ord 19:13; 21:9, 19; 25:24; 27:15) Stridigheter mellan två som en gång i tiden var som bröder för varandra kan bli ett näst intill oöverstigligt hinder för försoning. ”En förorättad broder är mer otillgänglig än en stark stad, och stridigheter är som bommen för ett boningstorn.” (Ord 18:19)

Stridslystnad är en av köttets gärningar och något som Jehova hatar (Gal 5:19, 20; jfr Ord 6:19; Rom 1:28, 29, 32; Jak 3:14–16), och stridigheter och osämja hör inte hemma i den kristna församlingen (Rom 13:13; 1Kor 3:3; 2Kor 12:20; Flp 2:3; Tit 3:9). Ett av kraven på en kristen tillsyningsman är att han inte skall vara stridslysten. (1Ti 3:1, 3) Sådana som framhärdar i stridslystnad och osämja kommer därför att få en ogynnsam dom av Gud. (Rom 2:6, 8)

I det första århundradet konfronterades aposteln Paulus med stridslystna personer. Några förkunnade de goda nyheterna på grund av stridslystnad, kanske för att framhäva sig själva och undergräva Paulus auktoritet och inflytande. Paulus lät dock inte detta beröva honom glädjen av att se Kristus bli förkunnad. (Flp 1:15–18)