[Sụsa]

En forntida stad som låg 350 km öster om Babylon. Ruinerna av staden ligger mellan floderna Karkheh och Ab-i-Diz, på östra stranden av Shaur. Det finns fyra större ruinkullar på platsen. Vid foten av den största kullen, stadens akropol, ligger i dag byn Shush. En av de syner som profeten Daniel fick utspelade sig i Susa eller i en befäst del av staden, ”borgen Susa”. (Dan 8:2) Detta var också skådeplatsen för de händelser som skildras i Esters bok (Est 1:2, 5, 6; 2:3, 5, 8, 21; 3:2, 15; 8:14; 9:12–15), och det var där som Nehemja tjänade som munskänk åt Artaxerxes (Longimanus, son till Xerxes I). (Neh 1:1; 2:1; se BORG; ELAM nr 1; PERSIEN, PERSER [Persiska huvudstäder].)

Det finns vittnesbörd om att Susa var huvudstad i det forntida Elam. På 600-talet f.v.t. erövrade den assyriske kungen Asenappar (Assurbanipal) Susa och förde invånarna till Samaria. (Esr 4:9, 10) Under det persiska styret var Susa en kungastad. På 300-talet f.v.t. blev Susa erövrat av Alexander den store, och med tiden förföll staden. Det enda som finns kvar i dag är ruinhögar.

Arkeologer har grävt fram ruinerna av ett palats som man anser påbörjades av perserkungen Darius I och färdigställdes av hans son Xerxes I (troligen Ahasveros, Esters man). Väggdekorer av färgat glaserat tegel och pelarhuvuden av sten vittnar om palatsets forna prakt. I en inskrift säger Darius I följande om hur palatset byggdes: ”Detta är hadish-palatset som jag uppförde i Susa. Utsmyckningen hämtades fjärran ifrån. Det grävdes djupt ner i jorden, tills jag nådde klippgrunden. När utgrävningen var färdig, fylldes det på med grus – på ett ställe till 18 meters djup, på ett annat ställe till 9 meters djup. På detta grus byggde jag ett palats. Det var babylonierna som grävde upp jorden, fyllde på gruset och formade lerteglet i formar. Cederstockarna hämtades från ett berg som heter Libanon; assyrierna fraktade dem till Babylon, och karerna och jonierna fraktade dem från Babylon till Susa. Teakträ hämtades från Gandhara och Karmanien. Guldet som användes här hämtades från Sardes och Baktrien. Stenarna – lapis lazuli och karneol – hämtades från Sogdiana. Turkoserna hämtades från Khorasmien. Silvret och kopparn hämtades från Egypten. Utsmyckningen till väggarna hämtades från Jonien. Elfenbenet hämtades från Etiopien, Indien och Arachosien. Stenpelarna hämtades från en plats vid namn Abiradush i Elam. Konsthantverkarna som högg till stenarna var jonier och sarder. Guldsmederna som bearbetade guldet var meder och egyptier. De inlagda arbetena gjordes av sarder och egyptier. De som gjorde det brända teglet (med figurer) var babylonier. Männen som utsmyckade väggarna var meder och egyptier. Här i Susa gavs det order om ett storslaget arbete, och resultatet blev i sanning storslaget.” (History of the Persian Empire, A. T. Olmstead, 1948, sid. 168; se ARKEOLOGI [Persien].)