En sonhustru. Det hebreiska ordet (kallạh) och det grekiska ordet (nỵmfē), som båda översätts med ”svärdotter”, återges också i vissa sammanhang med ”brud”. (HV 4:8–12; Jes 61:10; Jer 7:34; Joh 3:29; Upp 18:23; 21:2, 9; 22:17)

Eftersom det på den patriarkaliska tiden i regel var fadern som arrangerade sin sons äktenskap, hade han stort inflytande vid valet av svärdotter. (1Mo 24) Hon blev en del av familjen, och när den flyttade följde hon med. (1Mo 11:31) Enligt Moses lag var det förbjudet för en man att ha könsumgänge med sin svärdotter, och överträdelse straffades med döden. (3Mo 18:15; 20:12; Hes 22:11)

Svärdöttrars läggning och deras inställning till sina svärföräldrar kunde vara mycket olika. Rut var mer lojal och hängiven mot sin svärmor, Noomi, än Orpa var. Rut sade till sin svärmor: ”Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill jag dö.” (Rut 1:6–17, 22; 4:14, 15) Esaus hettitiska hustrur vållade sina svärföräldrar, Isak och Rebecka, stor sorg. (1Mo 26:34; 27:46) Kristus Jesus förutsade att budskapet om Riket skulle orsaka söndringar mellan svärdöttrar och svärmödrar. (Lu 12:53)