(hebr.: tinshẹmeth)

En stor och elegant sjöfågel med lång, smal och böjd hals. Svanar kan väga så mycket som 18 kg och ha ett vingspann på ca 250 cm.

Det hebreiska namnet (tinshẹmeth) förekommer i förteckningen över de orena flygande skapelserna (3Mo 11:13, 18; 5Mo 14:12, 16) och kommer från en rot som betyder ”flämta”, ”frusta”. (Jes 42:14) Det skulle kunna vara en beskrivning av det höga väsande ljud svanen frambringar när den blir uppretad, och ordet återges med ”svan” i flera översättningar (KJ, NV, Åk). Denna återgivning härrör sig från den latinska Vulgata, där Hieronymus översatte det hebreiska tinshẹmeth (i 3Mo 11:18) med det latinska cycnus (svan). I den äldre grekiska Septuaginta står det här porfyrịon, som förmodligen avser purpurhönan (Porphyrio porphyrio). Båda dessa gamla översättningar återger emellertid tinshẹmeth med ”ibis” i 5 Moseboken 14:16, vilket vittnar om en viss osäkerhet.

Även om svanen förekommer i Palestina är den inte vanlig där i vår tid. Svanen är dessutom huvudsakligen växtätare. Av dessa anledningar föredrar många nutida översättare att identifiera tinshẹmeth med ”minervauggla” (2000), ”berguv” (AT) eller andra fåglar som är kända för att vara köttätare eller asätare. Andra översättningar har helt enkelt valt att transkribera det hebreiska ordet och återge det med ”tinsemetfågeln” (SFB, 1917). Att svanar är sällsynta i Palestina i vår tid behöver emellertid inte nödvändigtvis betyda att de var sällsynta där förr i tiden. Man måste också tänka på att uppfattningen att man klassificerade vissa fåglar som orena därför att de var rovfåglar eller asätare bara är ett antagande och inte något som uttryckligen står i Bibeln.

Svanen lever vanligtvis av frön, rötter från vattenväxter och maskar, men sägs också kunna äta skaldjur.