(hebr.: chazịr [svin, vildsvin]; grek.: khoiros; hys [sugga])

Den kollektiva beteckningen för tamsvinet (Sus domestica), som är ett medelstort däggdjur i ordningen partåiga hovdjur. Svinet har platt tryne, kort hals, korta ben och kraftig kropp med tjock hud som vanligtvis täcks av glesa, styva borst. Eftersom svin inte idisslar fick man enligt den mosaiska lagen inte äta dem eller offra dem. (3Mo 11:7; 5Mo 14:8)

Det var inte nödvändigtvis av hälsoskäl som Jehova förbjöd israeliterna att äta svinkött, men det fanns och finns fortfarande risker med att äta sådant kött. Svin är allätare – de äter alltså även as och avfall – och kan därför vara infekterade med olika parasiter, till exempel trikiner och spolmask.

Det verkar som om israeliterna kände djup avsky för svin. Därför måste det vara den mest vämjeliga formen av gudsdyrkan som åsyftas med orden: ”Den som frambär en gåva som offer – svinblod!” (Jes 66:3) För israeliterna kunde nog ingenting vara mer malplacerat än en guldring i trynet på en gris, och den bilden tillämpas i Ordspråksboken 11:22 på en kvinna som är vacker men oförnuftig.

Avfälliga israeliter åt svinkött (Jes 65:4; 66:17), men de apokryfiska böckerna Första Mackabéerboken (1:63, 2000) och Andra Mackabéerboken (6:18, 19; 7:1, 2; 2000) visar att när den syriske kungen Antiochos IV Epifanes hade Palestina i sitt våld och försökte utrota tillbedjan av Jehova, var det många judar som vägrade att äta svinkött. De valde att hellre dö för att de överträdde kungens bud än att överträda Guds lag.

Det fanns också andra folkslag som inte åt svinkött, men grekerna betraktade det som en delikatess. Det var förmodligen på grund av grekiskt inflytande som det på Jesu tid fanns ett stort antal svin i Palestina, särskilt i Dekapolis. I gadarenernas land fanns det åtminstone en hjord med omkring 2 000 svin. När Jesus tillät några demoner som han drev ut att fara in i den stora svinhjorden, störtade sig hela hjorden utför en brant och drunknade i sjön. (Mt 8:28–32; Mk 5:11–13)

De utdrivna demonerna som for in i svinen. Det finns ingen anledning att kritisera Jesus för att han lät demonerna fara in i svinen, särskilt med tanke på att vissa faktorer som inte nämns kan ha spelat in. Ägarna till svinen  kan till exempel ha varit judar och därmed ha visat bristande respekt för lagen. Man kan inte heller hävda att Jesus borde ha använt sin förmåga att förutse vad demonerna skulle göra när de for in i de orena djuren. Demonerna kan ha önskat fara in i svinen för att få uppleva pervers sadistisk njutning. Däremot kan det med rätta sägas att en människa är mer värd än en svinhjord. (Mt 12:12) Dessutom tillhör alla djur egentligen Jehova, eftersom han är Skaparen, och Jesus hade därför i egenskap av Guds representant all rätt att låta demonerna fara in i svinhjorden. (Ps 50:10; Joh 7:29) Att demonerna for in i svinen var ett tydligt bevis på att de blev utdrivna ur männen, och det gjorde det också helt klart för iakttagarna hur farligt det är för varelser av kött och blod att vara demonbesatta. Det blev uppenbart för dessa iakttagare både vilken makt Jesus har över demonerna och vilken makt demonerna har över varelser av kött och blod. Det kan ha varit detta Jesus ville uppnå, och det kan förklara varför han lät de orena andarna fara in i svinen.

Bildspråk. Svin förstår inte hur värdefulla pärlor är, och Jesus använde detta faktum för att illustrera hur oklokt det skulle vara att berätta om tankar och läror från Bibeln för någon som inte sätter värde på andliga ting. (Mt 7:6) I liknelsen om den förlorade sonen betonade Jesus hur djupt den unge mannen hade sjunkit genom att säga att denne måste ta ett arbete som svinaherde, en synnerligen föraktlig syssla för en jude, och att han rentav var villig att äta det svinen åt. (Lu 15:15, 16)

Aposteln Petrus liknade kristna som återgår till sitt tidigare levnadssätt vid en nybadad sugga som vältrar sig i smutsen. (2Pe 2:22) När det gäller svinet är den här liknelsen naturligtvis inriktad på hur saker och ting kan uppfattas vid en första anblick. Under naturliga förhållanden är svinet egentligen inte smutsigare än andra djur, även om det tycker om att vältra sig i gyttjan emellanåt för att svalka sig i sommarvärmen och för att avlägsna parasiter från huden.