Området från Libanonbergen i väster till Mesopotamien i öster och från Taurusbergen i norr till Palestina och Syriska öknen i söder. I de hebreiska skrifterna kallas området Aram. (2Ku 5:20; Lu 4:27; se ARAM nr 5.)

På apostlarnas tid var Syrien den romerska provins som Pompejus införlivade i riket 64 f.v.t. Provinsen omfattade en stor del av det gamla arameiska området. Ståthållaren i Syrien ansvarade också för hela Palestina. Vid tiden för Jesu födelse styrdes Syrien av ståthållaren Quirinius, kejsar Augustus legat. Han hade sitt residens i provinshuvudstaden Antiokia, som ligger vid floden Orontes och som var den tredje största staden i romarriket. (Lu 2:1, 2) Jesus begränsade sin tjänst till Palestina, men ryktet om hans underverk nådde ”ut över hela Syrien”. (Mt 4:24)

När de kristna i Jerusalem hade skingrats på grund av den förföljelse som bröt ut sedan Stefanus hade stenats, började några av dem förkunna de goda nyheterna i Syriens huvudstad, Antiokia. Först talade de med judarna i staden och senare även med människor av andra nationaliteter. Barnabas och Paulus var båda med om att bygga upp församlingen i Antiokia. Det var först i den här staden som ”lärjungarna genom gudomlig skickelse blev kallade kristna”. (Apg 11:19–26; Gal 1:21)

Omkring 46 v.t., då Claudius var kejsare, inträffade en stor hungersnöd. De kristna i och omkring Antiokia sände då understöd genom Barnabas och Paulus till sina bröder i Jerusalem. (Apg 11:27–30) Det brev som gällde omskärelse och som apostlarna och de äldste i Jerusalem sände ut var i första hand ställt till församlingarna i Antiokia, Syrien och Kilikien (ett område i närheten). (Apg 15:23) Under de år Paulus reste runt som missionär hade han Antiokia i Syrien som utgångspunkt. (Apg 15:40, 41; 18:18; 20:3; 21:3; Gal 2:11)