(hebr.: ’atạdh)

Det hebreiska ordet förbinds i A Hebrew and English Lexicon of the Old Testament (Brown, Driver och Briggs, 1980, sid. 31) med ett släkte brakvedsväxter (Rhamnus). Den palestinska arten av getapel (Rhamnus palaestina) är en spretig buske som blir 1–2 m hög och vars kvistar har spetsiga, hårda tornar. Den är mycket vanlig i de  varmare, låglänta delarna av landet, men finns också uppe i bergen, till exempel i Jerusalem. Walter Baumgartner identifierar ’atạdh med Lycium europaeum, en upp till 2 m hög tornig buske med små violetta blommor och runda, röda och ätliga bär. (Hebräisches und aramäisches Lexikon zum Alten Testament, Leiden 1967, sid. 36; se TÖRNE.)

Växten omtalas i Domarboken 9:8–15, där olivträdet, fikonträdet och vinstocken ställs i kontrast till den ringa törnbusken (’atạdh). Som det framgår av resten av kapitlet representerar de förstnämnda träden hedervärda människor, däribland de 70 söner till Gideon som inte försökte upphöja sig till kungar över sina israelitiska landsmän. Törnbusken, som bara dög till bränsle, representerar Gideons son Abimelek, som mördade alla sina bröder så när som på en och lät utropa sig själv till kung. (Dom 9:1–6, 16–20) Att de andra träden i Jotams liknelse skulle söka tillflykt i törnbuskens skugga skall utan tvivel uppfattas som ironi, eftersom den lågväxande törnbusken omöjligen kunde erbjuda någon skugga för träd, i synnerhet inte för de ståtliga cedrar som nämns.

Jotams varning att det skulle kunna slå ut eld från törnbusken och ”förtära Libanons cedrar” anspelar kanske på hur lättantändlig den är under de varma sommarmånaderna, då den är torr och kal. Av Psalm 58:9 framgår det också att törnbusken användes som bränsle.

Det hebreiska ordet ’atạdh förekommer dessutom som ett ortnamn i 1 Moseboken 50:10. (Se TAGGIG BUSKE.)