Begreppet innefattar ett stort antal törniga eller taggiga växter. Över 70 arter av taggiga växter finns i Israel, bland annat taggpimpinell, kapris, akantus, bocktörne och hagtorn. Törniga växter kunde vara till besvär, men de var inte helt utan värde. De kunde användas till häckar (Hos 2:6), som bränsle (Pre 7:6) och som foder åt åsnor, kameler och getter. I synnerhet bocktörne och björnbär har även i nyare tid använts till häckar, och taggpimpinellen har använts som bränsle i kalkugnar. (Jes 33:12)

Adams avkomlingar fick känna på vad det innebar att marken var förbannad, med de törnen och tistlar som den frambringade. (1Mo 3:17, 18) Noas far, Lemek, kunde därför tala om ”våra händers smärtfyllda möda som härleder sig från marken som Jehova har förbannat”. (1Mo 5:29) Efter den stora översvämningen välsignade Jehova Noa och hans söner och sade att de skulle föröka sig och uppfylla jorden. (1Mo 9:1) Av allt att döma upphävdes Guds förbannelse över marken. (1Mo 13:10) Men Jehova sade inte till Noa och hans familj att de skulle lägga jorden under sig, så som han hade sagt till den fullkomlige Adam. (Jfr 1Mo 1:28 med 1Mo 8:21–9:2.) Ofullkomliga människor skulle alltså aldrig, utan vägledning från Gud, kunna lägga jorden under sig på det sätt som Gud avsåg från början. Det skulle fortfarande vara besvärligt att bruka marken, och de skulle få kämpa med besvärliga växter som törnen och tistlar. Människans vanskötsel av jordens tillgångar har utan tvivel förvärrat de här problemen.

I det utlovade landet, ”ett land som flödade av mjölk och honung” (2Mo 3:8), var israeliterna tvungna att arbeta för att hålla marken fri från törnen och annat ogräs, eftersom försummade och övergivna marker snabbt växer igen. (Jes 5:6; 7:23–25; 34:13) Till slut ledde israeliternas olydnad mot Jehova till andligt fördärv för nationen, Guds ”arvedel”, och det avspeglade sig både bildligt och bokstavligt i att de mödade sig förgäves – de sådde vete men skördade törnen. (Jer 12:7, 13)

Som Jesu liknelse om såningsmannen visar är törnen ett hot mot odlade grödor. (Mt 13:7; Lu 8:7) Innan man brukade en åker som var täckt av törnen och tistlar tog man därför bort dessa besvärliga växter, vanligtvis genom att bränna åkern. (Heb 6:8) Törnen kunde också vara en brandfara. Särskilt vid skördetiden, när törnena som växer vid åkrarna är torra, fattar de lätt eld, och ett helt fält kan förstöras om elden sprider sig från törnena till den omejade säden. (2Mo 22:6)

De romerska soldaterna hånade Jesus genom att fläta en krona av törne och sätta den på hans huvud. (Mk 15:17; Joh 19:2) Många har menat att den växt som det var fråga om här var Paliurus spina-christi, en ca 6 m hög buske med böjliga, taggiga grenar, men det går inte att säga med säkerhet vilken växt det rörde sig om.

Bildspråk. Törnen nämns ofta i bildspråk. Även om assyrierna var sammanflätade som törnen skulle de förtäras som torra halmstrån. (Nah 1:10) Törnen används för att beskriva människor, till exempel härskare, som är onda och som därför får en ogynnsam dom. (2Ku 14:9, 10; Jes 9:18, 19; 10:17–19) Det sägs om Jehovas tjänares onda motståndare att de släcks som en eld i törnbuskar. (Ps 118:10, 12) Jesus Kristus nämnde törnen i samband med att han illustrerade hur människor kan kännas igen på sina frukter. (Mt 7:16)

Törnen är också en bild av människor och annat som kan vålla skada eller vara till besvär. (4Mo 33:55; Ord 22:5; Hes 28:24) Paulus ”törntagg  i köttet” (2Kor 12:7) kan ha varit en ögonsjukdom eller en annan fysisk sjukdom (se Apg 23:1–5; Gal 4:15; 6:11) eller kanske de falska apostlar och andra orosstiftare som ifrågasatte hans apostlaskap och arbete. (Se 2Kor 11:5, 6, 12–15; Gal 1:6–9; 5:12; 6:17.) Genom sin profet Jeremia liknade Jehova Judas mäns och Jerusalems invånares hjärtan vid mark som var täckt av törnen, dvs. av osanning, orättvisa och orättfärdighet. (Jer 4:1–4; jfr Hos 10:12, 13.) Att törniga snår ersätts av träd är en passande bild av att Gud åter visar ynnest. (Jes 55:13; se BUSKE; LOTUSTRÄD; OGRÄS; TAGGIG BUSKE; TÖRNBUSKE.)