Några kännare förbinder det hebreiska substantivet barqanịm med en växt som på arabiska betecknas med ett närbesläktat ord och som har det botaniska namnet Centaurea scoparia, en allmänt förekommande tistelliknande taggig växt. Gideon använde barqanịm när han straffade männen i Sukkot för att de vägrade att ge hans hungriga soldater bröd under striden mot midjaniterna. (Dom 8:6, 7, 16)

Det hebreiska ordet chẹdheq (”taggig”, ”taggig buske”) har identifierats med Solanum coagulans, palestinsk nattskatta, en taggig buske. (Thesaurus of the Language of the Bible, utgiven av M. Z. Kaddari m.fl., Jerusalem 1968, bd 3, sid. 88) I Ordspråksboken 15:19 används chẹdheq när det sägs att den lates väg är som spärrad av en ”taggig” häck. Troligen anspelas det på att en lat människa ser hinder och snåriga problem i allt som skall göras och använder det som en ursäkt för att inte sätta i gång med det. Det moraliska förfallet bland israeliterna fick profeten Mika att skriva: ”Den bäste av dem är som en taggig buske [hebr.: kechẹdheq], den rättrådigaste av dem är värre än en törnhäck.” Med detta menade han av allt att döma att även den bäste av dem var så svår att ha att göra med att han var som en stickande taggig buske eller en törnhäck för alla som kom för nära. (Mik 7:4)