På gammalhebreiska skrev man ut taluppgifter med bokstäver. Någon tid efter landsflykten i Babylon började judarna till viss del använda alfabetets bokstäver som siffertecken. Men i de hebreiska bibelhandskrifterna från tiden efter landsflykten användes inte den metoden. Ett av de äldsta bevarade exemplen på hebreisk skrift, Siloaminskriften (som hittades i en vattentunnel och som antas härstamma från kung Hiskias tid [745–717 f.v.t.]), innehåller måttangivelser som är helt utskrivna. Att talen skrevs ut med bokstäver bidrog till större exakthet och pålitlighet i handskrifterna till de hebreiska skrifterna. Dessa har skrivits av många gånger, och det kan  lättare smyga sig in fel när man skriver av siffror än när man skriver av ord.

I hebreiskan är tal över tio en kombination av flera ord, t.ex. 12 (två och tio). (1Mo 14:4) Talet 20 skrivs dock som tio i pluralis; 30 är en pluralform av tre, 40 en pluralform av fyra osv. Hundra är ett särskilt ord, 200 är dualisformen av det ordet. Andra hundratal, t.ex. 300, består av två ord. Det högsta tal som kan uttryckas med ett enda hebreiskt ord är 20 000, dualisformen av 10 000 (en myriad). Större tal är en kombination av ord. I Första Krönikeboken 5:18 lyder exempelvis talet 44 760 ordagrant: fyrtio och fyra tusen och sju hundra och sextio. ”En miljon” skrivs ordagrant tusen tusen. (2Kr 14:9) Rebeckas familj välsignade henne med orden: ”Du, vår syster, måtte du bli till tusen gånger tio tusen [ordagr.: ”tusentals myriader”].” (Rebeckas efterkommande kom faktiskt att uppgå till många miljoner.) (1Mo 24:55, 60) Daniel såg i en syn att ”tio tusen gånger tio tusen [ordagr.: ”en myriad myriader”]” stod inför Jehova. (Dan 7:10)

Ibland används ungefärliga, runda tal. Det gäller t.ex. i Psalm 90:10, där psalmisten nämner hur gammal människan blir, och möjligen också i 1 Kungaboken 19:18 (7 000 som inte hade böjt sig för Baal) och i 2 Krönikeboken 14:9 (en miljon etiopier som blev besegrade av Asa).

I de kristna grekiska skrifterna är räkneorden oftast utskrivna med bokstäver. I Codex Sinaiticus och Codex Alexandrinus anges ”vilddjurets tal” med ord. (Upp 13:18)

Bibelns siffror är inte numerologi (talmystik). Eftersom Bibeln innehåller både historia och profetior, kan de tal som förekommer vara antingen bokstavliga eller symboliska. Det framgår i regel av sammanhanget i vilken betydelse ett tal används. Vissa tal har ofta en bildlig, överförd eller symbolisk betydelse i Bibeln, och i sådana fall är det nödvändigt att förstå deras innebörd för att kunna förstå texten. Denna bibliska användning av tal skall emellertid inte förväxlas med numerologi, som bygger på att tal, talkombinationer och summan av tal tillskrivs en mystisk innebörd. Numerologin uppstod uppenbarligen i det forntida Babylon, och i likhet med andra former av spådomskonst fördöms den av Gud. (5Mo 18:10–12)

I följande avsnitt ges några exempel på den bildliga innebörden i tal som ofta förekommer i Bibeln.

Ett. När talet ett används symboliskt förmedlar det tanken på något enastående eller unikt eller tanken på enhet och överensstämmelse i avsikt och handling. ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova”, sade Mose. (5Mo 6:4) Han ensam är den suveräne Herren. Det finns ingen som han. Han delar inte sin härlighet med någon annan, som hedniska treeniga gudar gör. (Apg 4:24; Upp 6:10; Jes 42:8) Jehova och Jesus Kristus är ”ett”, de är eniga i avsikt och handling (Joh 10:30), och Kristi lärjungar skall också vara ett med Gud och hans Son, liksom lärjungarna inbördes skall vara ett. (Joh 17:21; Gal 3:28) Sådan enhet illustreras också i äktenskapsanordningen. (1Mo 2:24; Mt 19:6; Ef 5:28–32)

Två. Talet två förekommer ofta i juridiska sammanhang. Två vittnens överensstämmande uttalanden ger tyngd åt ett vittnesbörd. Det krävdes två eller rentav tre vittnen för att fastställa en sak inför domarna. Samma princip följs i den kristna församlingen. (5Mo 17:6; 19:15; Mt 18:16; 2Kor 13:1; 1Ti 5:19; Heb 10:28) Gud följde också den principen när han sände sin Son som mänsklighetens räddare. Jesus sade till judarna: ”I er egen lag står det ... skrivet: ’Två människors vittnesbörd är sant.’ Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig.” (Joh 8:17, 18)

När något görs två gånger – till exempel om ett uttalande eller en syn upprepas (även om det bara handlar om paralleller) – betyder det att en sak är fastställd (som i faraos dröm om korna och axen; 1Mo 41:32). Den hebreiska poesin i Bibeln är rik på parallellismer. Detta får de sanningar som läggs fram att inpräntas djupare i sinnet, och samtidigt blir de lättare att förstå genom att samma tanke uttrycks med olika ord i parallellismen. (Se Ps 2, 44 m.fl.)

Att ett av djuren i Daniels profetia hade ”två horn” symboliserade att Medo-Persien var ett dubbelstyre. (Dan 8:20, 21; jfr Upp 13:11.)

Tre. Två vittnens samstämmiga vittnesbörd var ett tillräckligt bevis i en rättssak, men tre vittnens uttalanden gjorde vittnesbördet ännu starkare. Talet tre används därför ibland som symbol för intensitet, eftertryck eller ökad styrka. ”En tredubbel tråd kan inte snabbt slitas av.” (Pre 4:12) Jesus gav eftertryck åt sina ord genom att upprepa sin fråga till Petrus tre gånger när denne hade förnekat honom tre gånger. (Mt 26:34, 75; Joh 21:15–17) Den syn som Petrus fick, där han blev tillsagd att äta alla slags djur, också djur som enligt den mosaiska lagen var orena, förstärktes genom att han fick den tre gånger. Därigenom kunde Petrus – när Cornelius och hans hushåll tog emot de goda nyheterna – utan tvivel lättare förstå att Gud nu vänt sin uppmärksamhet till oomskurna människor av nationerna, som judarna betraktade som orena. (Apg 10:1–16, 28–35, 47, 48)

 Jehovas höga grad av helighet och renhet blir särskilt betonad genom att himmelska skapelser förklarar: ”Helig, helig, helig är Jehova.” (Upp 4:8; Jes 6:3) Innan Jehova avsatte den siste jordiske kungen i Davids släktlinje sade han: ”En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Inte heller detta skall tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall ge det åt honom.” Gud betonade här att ingen avkomling av David skulle sitta på tronen i Jerusalem och härska i Guds namn – tronen skulle stå tom tills Guds tid var inne att insätta Messias som kung i sitt rike. (Hes 21:27) Att de ve som skulle komma över dem som bor på jorden skulle bli starka framgår av att ordet ”ve” upprepas tre gånger. (Upp 8:13)

Fyra. Talet fyra står ibland för något som är alltomfattande eller kvadratiskt när det gäller symmetri och form. Det förekommer tre gånger i Uppenbarelseboken 7:1. Det sägs att ”fyra änglar” (alla de änglar som har uppsikt över de ”fyra vindarna” och som är redo att verkställa en fullständig tillintetgörelse) står vid jordens ”fyra hörn” (de kan släppa lös vindarna i alla riktningar över jorden, så att inget område skonas). (Jfr Dan 8:8; Jes 11:12; Jer 49:36; Sak 2:6; Mt 24:31.) Det nya Jerusalem beskrivs som en symmetrisk ”fyrkant” vars sidor alla är lika; staden är alltså kubformig. (Upp 21:16) Andra symboliska uttryck där talet fyra förekommer finns i Sakarja 1:18–21; 6:1–3; Uppenbarelseboken 9:14, 15.

Sex. Det här talet betecknar ibland ofullkomlighet. ”Vilddjurets tal” är 666 och kallas ”en människas tal”, vilket visar att det har att göra med den ofullkomliga, fallna människan, och det symboliserar uppenbarligen att ”vilddjuret” står för något ofullkomligt. Siffran sex blir särskilt betonad genom att den förekommer tre gånger (som entals-, tiotals- och hundratalssiffra). Det understryker därför ofullkomligheten och otillräckligheten hos det som vilddjuret representerar eller är en bild av. (Upp 13:18)

Sju. Sju används ofta i Bibeln som en bild av fullständighet. Ibland syftar det på fullbordandet av ett arbete. Men det kan också syfta på en hel period av något som Gud har fastställt eller tillåtit. Genom att Jehova fullbordade sitt arbete i förbindelse med jorden på sex skapelsedagar och vilade på den sjunde dagen angav han mönstret för hela sabbatsanordningen, från sjudagarsveckan till jubelåret, som inföll efter en period på sju gånger sju år. (2Mo 20:10; 3Mo 25:2, 6, 8) Både det osyrade brödets högtid och lövhyddohögtiden varade i sju dagar. (2Mo 34:18; 3Mo 23:34) Talet sju förekommer ofta i de levitiska föreskrifterna för offer (3Mo 4:6; 16:14, 19; 4Mo 28:11) och för rening (3Mo 14:7, 8, 16, 27, 51; 2Ku 5:10).

De ”sju församlingarna” med sina kännetecknande drag, som omnämns i Uppenbarelseboken, ger en fullständig bild av alla Guds församlingar på jorden. (Upp 1:20–3:22)

Vilddjurets ”sju huvuden” (Upp 13:1) visar i vilken omfattning vilddjuret skulle få lov att utvecklas. Fastän det ”scharlakansröda vilddjuret” kallas ”en åttonde kung” härrör det från de sju och existerar inte åtskilt från det sjuhövdade vilddjuret. (Upp 17:3, 9–11) Detsamma gäller vilddjurets bild. (Upp 13:14) Också det tvåhornade ”vilddjuret” existerar samtidigt som det ursprungliga ”vilddjuret”, vars ”märke” det försöker sätta på alla människor. (Upp 13:11, 16, 17)

Jehova var tålmodig mot israeliterna, men han sade varnande till dem att om de inte lyssnade till hans tillrättavisning skulle han tukta dem ”sju gånger”, dvs. grundligt, för deras synder. (3Mo 26:18, 21, 28)

I Bibelns historiska avsnitt betecknar talet sju ofta fullständighet eller att ett arbete fullgörs helt. Israeliterna visade obetingad tro och lydnad genom att marschera runt Jeriko i sju dagar och på den sjunde dagen göra det sju gånger, varefter stadsmuren störtade samman. (Jos 6:2–4, 15) Elia sände upp sin tjänare på berget Karmel sju gånger innan ett regnmoln syntes, och därigenom visade Elia att han fullständigt litade på att hans bön till Gud skulle bli hörd. (1Ku 18:42–44) Den spetälske Naaman måste doppa sig sju gånger i Jordanfloden. Det krävdes stor ödmjukhet av denne mäktige arameiske härförare för att han skulle följa profeten Elisas anvisningar, men då han lydigt gjorde det blev han renad av Jehova. (2Ku 5:10, 12) Med poetisk styrka och intensitet liknas Jehovas rena och fullständiga, fullkomliga och vackra ord vid silver som är luttrat i en smältugn, renat sju gånger. (Ps 12:6) Jehovas barmhärtighet upphöjs med orden: ”Även om den rättfärdige faller sju gånger, reser han sig igen.” (Ord 24:16) Att Jehova är värd all lovprisning framgår av psalmistens ord: ”Sju gånger om dagen lovprisar jag dig.” (Ps 119:164)

I Uppenbarelseboken används talet sju mycket ofta i symbolisk betydelse i förbindelse med det som har med Gud och hans församling att göra samt i förbindelse med Guds motståndare Satan, Djävulen, i hans totala krig mot Gud och hans folk. (Upp 1:4, 12, 16; 5:1, 6; 8:2; 10:3; 12:3; 13:1; 15:1, 7; 17:3, 10 och andra bibelställen)

Multipler av sju används också som uttryck för fullständighet. Talet sjuttio (tio gånger sju)  används profetiskt i uttrycket ”sjuttio veckor” i Daniels profetia om Messias ankomst. (Dan 9:24–27; se SJUTTIO VECKOR.) På grund av sin olydnad mot Gud låg Jerusalem och Juda öde i 70 år, ”tills landet [helt] hade gottgjort sina sabbater”. (2Kr 36:21; Jer 25:11; 29:10; Dan 9:2; Sak 1:12; 7:5)

Sjuttiosju – en upprepning av talet sju – hade också innebörden ”till oöverskådlig tid” eller ”utan gräns”. Jesus gav de kristna rådet att förlåta sina bröder på ett sådant sätt. (Mt 18:21, 22) Eftersom Gud hade bestämt att vem som än dödade mördaren Kain skulle ”drabbas av hämnd sju gånger”, sade Lemek, som antagligen hade dödat en man i självförsvar: ”Om Kain blir hämnad sju gånger, då blir Lemek hämnad sjuttiosju gånger.” (1Mo 4:15, 23, 24)

Åtta. Talet åtta användes för att ge ytterligare eftertryck åt en saks fullständighet (sju, det tal som vanligtvis betecknade fullständighet, plus ett) och står därför ibland som ett uttryck för överflöd. Jehova försäkrade att hans folk skulle befrias från det assyriska hotet och sade att det skulle resas upp ”sju herdar” mot assyriern, ”ja, [inte bara sju, utan] åtta stamhövdingar bland människorna”. (Mik 5:5) Som en passande höjdpunkt på det religiösa årets sista högtid, lövhyddohögtiden, skulle det på den åttonde dagen vara en helig sammankomst, en högtidssammankomst, en dag med fullständig vila. (3Mo 23:36, 39; 4Mo 29:35)

Tio. Talet tio betecknar fullständighet, helhet, summan av något. Det är också värt att notera att när talen sju och tio används tillsammans betecknar sju något högre eller överordnat, medan tio står för något underordnat.

De tio plågor som kom över Egypten var ett fullständigt uttryck för Guds straffdomar över landet – allt det som var nödvändigt för att till fullo förödmjuka Egyptens falska gudar och befria Guds folk Israel ur Egyptens våld. De ”tio orden” var de grundläggande lagarna i lagförbundet, och de omkring 600 övriga lagarna tjänade endast till att utvidga dessa, belysa dem och förklara hur de skulle tillämpas. (2Mo 20:3–17; 34:28) Jesus använde talet tio i flera av sina liknelser som uttryck för fullständighet eller det samlade antalet av något. (Mt 25:1; Lu 15:8; 19:13, 16, 17)

Ett av djuren i Daniels syn och några av de djur som beskrivs i Uppenbarelseboken hade tio horn. Dessa horn symboliserar uppenbarligen alla jordens makter, eller ”kungar”, som utgör ett vilddjurslikt system. (Dan 7:7, 20, 24; Upp 12:3; 13:1; 17:3, 7, 12) Den prövning eller period av prövningar som Gud har bestämt eller tillåtit att hans tjänare skall genomgå är en fullständig prövning, något som framgår av Uppenbarelseboken 2:10: ”Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta att kasta några av er i fängelse, för att ni helt och fullt skall sättas på prov och för att ni skall ha vedermöda i tio dagar.”

Tolv. Patriarken Jakob hade 12 söner, som blev stamfäder till Israels 12 stammar. Under lagförbundet organiserade Gud deras avkomlingar som sitt folk. Talet 12 tycks därför beteckna en fullständig, välbalanserad anordning som Gud gjort. (1Mo 35:22; 49:28) Jehova utvalde 12 apostlar, vilka bildar en andrahandsgrundval i det nya Jerusalem, som är uppbyggt på Jesus Kristus. (Mt 10:2–4; Upp 21:14) Det andliga Israel består av 12 stammar, och varje stam har 12 000 medlemmar. (Upp 7:4–8)

Multipler av 12 kan också ha en särskild innebörd. David organiserade prästerna i 24 avdelningar som i tur och ordning skulle tjäna i det tempel som Salomo senare byggde. (1Kr 24:1–18) Detta är till hjälp när det gäller att förstå vilka de ”tjugofyra äldste” är som sitter runt omkring Guds tron i vita ytterkläder och med kronor på sina huvuden. (Upp 4:4) De som går i Jesu Kristi fotspår, hans andliga bröder, har fått löfte om att bli kungar och präster tillsammans med honom i himlen. Dessa 24 äldste kan inte vara bara apostlarna, för de var endast 12. De måste därför representera hela det ”kungliga prästerskapet”, de 144 000 (förebildade genom prästernas 24 avdelningar som tjänade i templet) i deras ställningar som präster och kungar i himlen. (1Pe 2:9; Upp 7:4–8; 20:6)

Fyrtio. I några fall är talet 40 förbundet med domsperioder eller verkställandet av straff. (1Mo 7:4; Hes 29:11, 12) Nineviterna fick 40 dagar på sig att ångra sig. (Jon 3:4) En annan användning av talet 40 framhäver en parallell mellan Jesu liv och Moses liv (Mose var en förebild till Kristus). Både Jesus och Mose fastade i 40 dagar. (2Mo 24:18; 34:28; 5Mo 9:9, 11; Mt 4:1, 2)