Ett slaginstrument som användes redan under den patriarkaliska tiden. Det hebreiska ordet tof (”tamburin”) har också översatts med ”puka”. (1Mo 31:27, SFB, Åk, 1917) Ordet avser troligen en liten handtrumma med ett djurskinn eller pergament spänt över den ena eller bägge sidorna av en trä- eller metallram som hade en diameter på omkring 25 cm. Med tanke på att instrumentet användes vid festliga tillfällen är det möjligt att man ibland hade fäst metallplattor eller kanske bjällror på ramen och att man spelade på det på samma sätt som man spelar på våra dagars tamburiner. Andra varianter påminde kanske mer om trummor som man slog på med båda händerna.

Tamburinen omnämns inte i samband med tillbedjan i templet, men den användes av både män och kvinnor vid lovprisning av Jehova och vid andra glädjerika tillfällen, till exempel fester och bröllop. (1Sa 10:5; 2Sa 6:5; Ps 150:4; Jes 5:12) I synnerhet kvinnor spelade på tamburiner samtidigt som de sjöng och dansade. (2Mo 15:20; Dom 11:34; 1Sa 18:6) Tamburinen förknippas också med den glädje som Israel skulle få känna när tiden var inne för landet att återuppbyggas. (Jer 31:4)