En byggnad eller anläggning (av grekerna kallad thẹatron) där man framförde skådespel som dramer, tragedier och komedier samt dansuppvisningar och konserter. Föreställningarna var ofta omoraliska och därför något som trogna kristna undvek. (Ef 5:3–5) Men folk samlades också på teatern av andra anledningar.

Paulus reskamrater blev förda till teatern i Efesos när silversmeden Demetrios ställde till ett upplopp mot dessa kristna missionärer. Aposteln ville själv träda fram inför dem som var samlade i teatern, men lärjungarna och några vänligt sinnade medlemmar i ”kommittén för fester och spel” hindrade honom. (Apg 19:23–31)

I Grekland började man bygga teatrar på 400-talet f.v.t., och med tiden uppförde man teatrar i flera viktiga städer. De flesta grekiska teatrar var byggda som en halvcirkel på en konkav sluttning. Sittplatserna, som kunde vara av trä eller sten, var ordnade i rader och indelade i sektioner med gångar emellan. I mitten låg ett kör- och dansutrymme (orkhẹ̄stra), och bakom det fanns en scen med en fond eller bakgrund (skēnẹ̄).

Man har funnit ruiner av teatrar i bland annat Efesos, Athen och Korinth. Den stora teater som har grävts ut i Efesos hade 66 rader med sittplatser och kunde rymma omkring 25 000 åskådare. Akustiken var så god att även det som sades med ganska låg röst på scenen lätt kunde höras på översta raden.

Romarna byggde ofta teatrar som fristående byggnader som inte var beroende av någon naturlig sluttning. Några av deras teatrar hade ett tak över scenen och över en del av åskådarplatserna. En annan typ av teater, den romerska amfiteatern, var en cirkelformad eller oval byggnad utan tak med en stor rund plats eller arena i mitten som omgavs av trappstegsformade åskådarplatser. En känd delvis bevarad romersk amfiteater är Colosseum i Rom, som fullbordades år 80 v.t. Herodes den store  byggde teatrar i olika städer, bland annat Damaskus och Caesarea. Josephus sade att Herodes lät ”bygga en Theater eller Skådeplats uti Jerusalem, och en mycket stor Amphitheater, utom Staden”. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XV, 268 [viii, 1]; i den sv. utgåvan Flavii Josephi Judiska historia, tredje delen, 1749, sid. 51)

Det grekiska ordet thẹatron användes inte bara om platsen där en föreställning framfördes utan också om själva ”skådespelet”. Paulus skrev: ”Det tycks mig nämligen som om Gud har ställt oss apostlar sist till beskådande, som män bestämda till död, eftersom vi har blivit ett skådespel [thẹatron] för världen och för änglar och för människor.” (1Kor 4:9) Paulus anspelade här på att de romerska gladiatorspelen vanligtvis avslutades med att några av deltagarna fördes in nakna och försvarslösa och dödades på ett grymt sätt.

Grekerna och romarna brukade också föra dödsdömda förbrytare genom teatern, där de blev förlöjligade av åskådarna. I sitt brev till de kristna hebréerna hänvisade Paulus tydligtvis till den här seden. Det finns inga redogörelser om att dessa kristna hade utsatts för sådan behandling, men de hade utsatts för lidanden som kunde liknas vid detta. Aposteln uppmanade dem: ”Påminn er ständigt de förgångna dagarna, då ni, sedan ni blivit upplysta, utstod en stor kamp under lidanden, medan ni ibland blev, som på en teater, utsatta för både smädelser och vedermödor och ibland blev delaktiga med dem som upplevde sådant.” (Heb 10:32, 33)