[tẹbet]

Efter landsflykten namnet på den 10:e månmånaden i judarnas religiösa kalender, den 4:e i deras borgerliga kalender. (Est 2:16) Tebet motsvarar senare hälften av december och första hälften av januari. Vanligtvis omnämns tebet bara som ”den tionde månaden”. (1Kr 27:13)

Namnet tebet anses komma från ett akkadiskt rotord som betyder ”sjunka” eller ”sjunka ner”, och det kan anspela på att det blir mycket lerigt under den här nederbördsrika vintermånaden. Vinterregnen är ofta skyfallsliknande, som det störtregn som avbröt den tre och ett halvt år långa torkan på Elias tid eller det regn som Jesus beskrev i liknelsen om huset som var byggt på sand som spolades bort av det häftiga regnet. (1Ku 18:45; Mt 7:24–27) Enligt boken The Geography of the Bible av Denis Baly (1957, sid. 50) blir det ofta frost i höglandet under senare delen av december, och i Jerusalem kan det komma snö. (2Sa 23:20) Någon enstaka gång har det till och med hänt att vägarna tillfälligt stängts av för att det fallit mycket snö. Det kan ha varit i månaden tebet som den syriske härföraren Tryfon blev hindrad av ett kraftigt snöfall när han var på väg till Jerusalem. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XIII, 208 [vi, 6]; 1 Mackabéerboken 13:22) Månaden tebet var tydligen inte en lämplig månad för resor, och det var inte heller en månad då herdarna brukade tillbringa natten ute på fälten. Av dessa och andra orsaker kan det inte ha varit i den här månaden som Jesus föddes.

På tionde dagen i månaden tebet 609 f.v.t. inledde Nebukadnessar belägringen av Jerusalem. (2Ku 25:1; Jer 39:1; 52:4; Hes 24:1, 2) Det var möjligen till minne av den händelsen som judarna höll ”fastan i tionde månaden”. (Sak 8:19)