[Tẹra] Möjligen av babyloniskan; betyder ”stenbock”.

1. Abrahams far; den åttonde i släktlinjen från Sem. (Lu 3:34; 1Mo 11:10–24; 1Kr 1:24–26) Tera blev, genom sönerna Abraham, Nahor och Haran, stamfar till ett stort antal stammar. (1Mo 11:27; 22:20–24; 25:1–4, 13–15; 1Kr 1:28–42; 2:1, 2) Tera var 70 år när hans första barn föddes. Abraham nämns först, förmodligen därför att han är den mest kände av Teras söner. När Tera dog i en ålder av 205 år var Abraham bara 75, så Tera måste ha varit 130 när Abraham föddes. (1Mo 11:26, 32; 12:4) Sara, som blev Abrahams hustru, var hans halvsyster, en dotter som Tera hade fått med en annan hustru än Abrahams mor. (1Mo 20:12) Teras förstfödde var högst sannolikt Haran, vars dotter var gammal nog att gifta sig med Nahor, en annan son till Tera. (1Mo 11:29)

Tera bodde i kaldéernas Ur, och där växte hans barn upp. (1Mo 11:28) Enligt Josua 24:2 tillbad Tera tidigare andra gudar än Jehova, möjligtvis månguden Sin, den mest framträdande gudomen i Ur. När Jehova befallde Abraham att lämna Ur följde Tera som familjeöverhuvud likväl med till Haran, där familjen bodde fram till en tidpunkt efter hans död 1943 f.v.t. (1Mo 11:31, 32; Apg 7:2–4)

2. En av de platser där israeliterna slog läger under vandringen i vildmarken; det är inte känt var den låg. (4Mo 33:27, 28)