[Tibẹrius]

Romarrikets andre kejsare. Han föddes år 42 f.v.t. och var son till Tiberius Claudius Nero och Livia Drusilla. Men när pojken var tre år tvingade Octavianus (Augustus) hans far, den äldre Tiberius, att skilja sig från sin hustru så att han själv kunde gifta sig med henne. Sedan den äldre Tiberius dött flyttade den yngre Tiberius och hans bror till sin mor, vars man längre fram fick hedersnamnet Augustus. När Tiberius hade blivit vuxen gifte han sig med Vipsania Agrippina, men äktenskapet blev relativt kortvarigt, eftersom Augustus krävde att Tiberius skulle skilja sig från sin hustru och gifta sig med hans dotter Julia, som hade blivit änka. Augustus adopterade honom år 4 v.t.

Augustus utsåg Tiberius till sin efterträdare först sedan alla som han föredrog framför Tiberius hade dött. Den 17 augusti 14 v.t. (enligt den gregorianska kalendern) dog Augustus. Den 15 september lät Tiberius senaten utropa honom till kejsare. Johannes döparen började sitt verk ”under femtonde året av kejsar Tiberius regering”. Om åren räknades från Augustus död, sträcker sig det 15:e året från augusti år 28 till augusti år 29. Om de räknades från den tidpunkt då senaten formellt utropade Tiberius till kejsare, sträcker sig det 15:e året från september år 28 till september år 29. (Lu 3:1–3)

 Tiberius levde till mars år 37 och var alltså kejsare under hela Jesu jordiska tjänst. Det är således högst troligt att det var Tiberius bild som fanns på det mynt som visades upp för Jesus när han sade: ”Betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens.” (Mk 12:14–17; Mt 22:17–21; Lu 20:22–25) Tiberius utvidgade lagen om laesa majestas (majestätsbrott), så att den förutom upproriska handlingar också omfattade ärekränkande uttalanden mot kejsaren, och det var förmodligen med stöd av den här lagen som judarna övade påtryckningar på Pontius Pilatus så att han lät döda Jesus. (Joh 19:12–16) Tiberius kallade längre fram Pilatus till Rom på grund av klagomål som samarierna riktade mot hans styre, men Tiberius dog och efterträddes av Caligula innan Pilatus anlände.

Tiberius var en kejsare med både dygder och laster. Han var återhållsam i fråga om att spendera pengar på lyx, och därigenom fick han medel som användes frikostigt till att bygga upp imperiets välstånd och till hjälp i nödsituationer och svåra tider. Tiberius betraktade sig som människa, inte som en gud, avböjde många hederstitlar och riktade vanligen kejsardyrkan mot Augustus (Octavianus) och inte mot sig själv.

Tiberius laster ställde emellertid hans dygder i skuggan. Han var ytterst misstänksam och hycklande i sitt umgänge med andra. Under hans regering var det åtskilliga som mördades på hans order, och många av offren var hans tidigare vänner. Han rådfrågade astrologer. I sin villa på Capri, där han tillbringade de tio sista åren av sitt liv, tillfredsställde han sina perversa lustar på ett mycket förnedrande sätt med män som utnyttjades för onaturliga syften.

Tiberius var föraktad inte bara av enskilda människor, som hans lärare Theodorus från Gadara och hans styvfar Augustus, utan också av sina undersåtar i allmänhet. Efter hans död vägrade senaten att upphöja honom till gud. Av dessa och andra skäl menar bibelforskare att Tiberius uppfyllde profetian om att ”en som skall föraktas” skulle framträda som ”Nordens kung”. (Dan 11:15, 21)