Det att dra sig tillbaka från sitt arbete eller från någon del av det.

När Jehova gav leviterna (utom Arons prästerliga släkt) uppdraget att tjäna i mötestältet under ledning av prästerna, inrättade han en kärleksfull anordning för dem. Han gav Mose befallningen: ”Detta gäller för leviterna: Den som är tjugofem år eller mer skall träda in i gruppen som är i tjänst vid mötestältet. Men vid femtio års ålder skall han dra sig tillbaka från tjänstegruppen och inte längre göra tjänst. Han kan betjäna sina bröder när det gäller att ta sig an plikterna vid mötestältet, men han skall inte utföra någon tjänst.” (4Mo 8:23–26; 1Kr 23:3)

Hur leviternas tjänst var organiserad beskrivs i 4 Moseboken, kapitel 4. Där sägs det att leviter mellan 30 och 50 år skulle mönstras.

Det var ett hårt fysiskt arbete att sätta upp, ta ner och transportera mötestältet. Var och en av de 96 silversocklarna till väggramarna vägde en talent (ca 34 kg). Det fanns också socklar som troligen var lika tunga under de fyra stolparna mellan det heliga och det allra heligaste, och det fanns kopparsocklar under de fem stolparna vid ingången till tältboningen. (2Mo 26:19, 21, 25, 32, 37; 38:27) De 48 väggramarna (4,5 m långa och 67 cm breda) var gjorda av akacieträ, ett träslag som är mycket hårt och har fin ådring, och de var dessutom överdragna med guld. (2Mo 26:15–25, 29) Det fanns guldöverdragna tvärstänger  längs tältboningens långsidor och baksida. (2Mo 26:26–29) Alla dessa delar var naturligtvis tunga. Till detta kom de tunga överdragen av sälskinn, baggskinn, gethår och linne och även de stora omhängena av linne runt förgården med tillhörande stolpar, socklar och tältpluggar. Det krävdes alltså hårt fysiskt arbete att ta hand om tältboningen. (2Mo 26:1–14; 27:9–19) Det som här har nämnts transporterades på sex vagnar. Men de heliga inventarierna och redskapen i mötestältet såväl som det kopparöverdragna offeraltaret och förhänget till det allra heligaste skulle kehatiterna bära på sina axlar till fots. (4Mo 4:4–15; 7:7–9)

Ett annat syfte med att leviterna skulle träda tillbaka vid en viss ålder var antagligen att alla leviter skulle ges möjlighet att utföra tjänst vid helgedomen. Antalet personer som behövdes var nämligen begränsat, speciellt under den tid då mötestältet (tältboningen) användes. För prästerna, leviterna av Arons släkt, fanns det ingen motsvarande anordning för att träda tillbaka.

Leviterna kunde utföra vissa uppgifter redan från 25-årsåldern, men de fem åren fram till 30 år var tydligtvis ett slags upplärningstid. Det är möjligt att de yngre inte blev satta till att utföra de tyngsta uppgifterna, utan att dessa utfördes av dem som var 30 år eller mer – de fullvuxna männen. (Se ÅLDER.) Längre fram, när arken hade fått en permanent plats på Sions berg (och i synnerhet strax innan templet skulle byggas), upphörde det tunga arbetet med att förflytta helgedomen. David sänkte därför åldersgränsen för när leviterna kunde börja sin tjänst till 20 år. Detta gjordes med all sannolikhet därför att det behövdes fler till att utföra den långt mer omfattande tjänsten vid templet. (1Kr 23:24–27)

De leviter som trädde tillbaka vid 50 års ålder upphörde inte helt att utföra tjänst. De hade fortfarande möjlighet att utföra frivillig tjänst och ”betjäna sina bröder” när det gällde ”att ta sig an plikterna vid mötestältet”. (4Mo 8:26) Det är troligt att de tjänade som rådgivare och hjälpte till med något av det lättare arbetet som leviterna skulle utföra, men de utförde inte det tyngsta arbetet. Dessutom fortsatte de att undervisa folket i lagen. (5Mo 33:8–10; 2Kr 35:3) De leviter som var över 50 år och som bodde i en tillflyktsstad kunde hjälpa dem som sökte skydd där.

Den kristna tjänsten. De som blir andliga ”bröder” till Jesus Kristus och följer i hans fotspår kallas ”ett kungligt prästerskap”. (Heb 2:10–12; 1Pe 2:9) För dem finns det ingen anordning för att träda tillbaka. Aposteln Paulus var verksam i tjänsten när han satt i fängelse, och han fortsatte troget sin tjänst tills han blev dödad. (Apg 28:30, 31; 2Ti 4:6, 7) Petrus var verksam i tjänsten ända till sin död. (2Pe 1:13–15) Johannes skrev sitt evangelium och tre kanoniska brev omkring år 98 v.t. i en mycket hög ålder.

Den ”stora skaran”, som Johannes fick se efter synen av de 144 000 ”försedda med sigill”, sägs ägna Gud ”helig tjänst dag och natt”, dvs. ständigt. Det visar att ingen kristen skall träda tillbaka från sin tjänst. (Upp 7:4, 9, 15)