Benämning på dagen före veckosabbaten, då judarna gjorde förberedelser inför sabbaten.

När Jehova började förse israeliterna med manna i vildmarken gav han anvisningar om att de skulle samla in dubbla mängden manna på den sjätte dagen, eftersom de inte fick samla något manna på sabbaten, den sjunde dagen. Som en förberedelse för sabbaten brukade de därför samla in och baka eller koka extra mycket manna. (2Mo 16:5, 22–27) Med tiden kom ”dagen före sabbaten” att kallas ”tillredningsdag [”förberedelsedag”, 2000]”, som Markus förklarar. (Mk 15:42) (Något liknande har man i tyskan, där Samstag [lördag] också kallas Sonnabend [ordagr.: ”solafton”], dvs. ”kvällen före söndag [Sonntag, solens dag]”.) Den judiska tillredningsdagen slutade vid solnedgången den dag vi i dag kallar fredag. Då började sabbaten, eftersom det judiska dygnet räknades från kväll till kväll.

På tillredningsdagen förberedde man måltiderna för nästa dag och slutförde annat brådskande arbete som inte kunde vänta tills efter sabbaten. (2Mo 20:10) Enligt lagen fick en avrättad mans döda kropp som hängts upp på en påle ”inte vara kvar över natten på pålen”. (5Mo 21:22, 23; jfr Jos 8:29; 10:26, 27.) Eftersom Jesus och de andra som avrättades samtidigt med honom hängde på pålar på eftermiddagen under tillredningsdagen, var det viktigt för judarna att om nödvändigt påskynda deras död så att kropparna kunde begravas före solnedgången. Detta var särskilt viktigt därför att den dag som började vid solnedgången inte bara var en vanlig sabbat (den sjunde dagen i veckan) utan också sammanföll med den särskilda sabbat som inföll den 15 nisan (3Mo 23:5–7); det var därför en ”stor” sabbat. (Joh 19:31, 42; Mk 15:42, 43; Lu 23:54) Josephus citerar ett påbud från kejsar Augustus om att judarna inte var tvingade att inställa sig för rätta ”varken på sabbatsdagen eller efter den nionde timmen på tillredelsedagen”, vilket visar att de började förbereda sig för sabbaten från den nionde timmen på fredagen. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVI, 163 [vi, 2])

Jesus ställdes inför rätta och fördes fram inför Pilatus på morgonen och förmiddagen den 14 nisan (påskdagen, som hade börjat kvällen innan). I förbindelse med detta heter det i Johannes 19:14: ”Nu var det påskens tillredningsdag.” (NV, KJ; jfr SFB.) Några kommentatorer har uppfattat det som ”tillredelsedagen före påsk”, och några översättningar återger den tanken. (Gi, 1917, 2000) Men detta skulle innebära att påsken ännu inte hade firats, trots att  evangelieskildringarna uttryckligen säger att Jesus och apostlarna hade firat den kvällen innan. (Lu 22:15; Mt 26:18–20; Mk 14:14–17) Kristus uppfyllde fullkomligt lagens krav, däribland kravet om att fira påsken den 14 nisan. (2Mo 12:6; 3Mo 23:5; se PÅSKEN.) Den dag då Jesus ställdes inför rätta och dödades kunde betraktas som ”påskens tillredningsdag” i den bemärkelsen att den var en tillredningsdag för det osyrade brödets högtid, som började dagen därpå och pågick i sju dagar. Eftersom dessa två högtider kom så nära inpå varandra, omtalades hela perioden (påsken och det osyrade brödets högtid) ofta som påsken. Dagen efter den 14 nisan var alltid en sabbat, men år 33 inföll den 15 nisan dessutom på den vanliga sabbaten, vilket gjorde den dagen till en ”stor” eller dubbel sabbat.