[Timọteus] Betyder ”en som ärar Gud”.

Timoteus var son till en judisk kvinna som hette Eunike; fadern, som var grek, nämns inte vid namn i Bibeln. Timoteus blev från det han var mycket liten undervisad i ”de heliga skrifterna” av sin mor och troligen också av sin mormor, Lois. (Apg 16:1; 2Ti 1:5; 3:15) Man vet inte säkert när Timoteus omfattade kristendomen, men då aposteln Paulus på sin andra missionsresa, kanske i slutet av år 49 eller i början av år 50, kom till Lystra (som tydligen var Timoteus hemstad) var lärjungen Timoteus (som då kanske var i de övre tonåren eller i 20-årsåldern) redan ”väl omtalad av bröderna i Lystra och Ikonion”. (Apg 16:2)

Det kan ha varit vid den här tidpunkten som det under Guds andes inflytande uttalades vissa profetior eller förutsägelser om Timoteus. Sedan den heliga anden på det här sättet hade antytt vad Timoteus skulle göra i framtiden, lade församlingens äldste och aposteln Paulus händerna på honom och avskilde honom därigenom för en bestämd tjänst i förbindelse med den kristna församlingen. (1Ti 1:18; 4:14; 2Ti 1:6; jfr Apg 13:3.) Paulus valde Timoteus som sin reskamrat, och för att undvika att ge judarna någon orsak att ta anstöt omskar han honom. (Apg 16:3)

Reser tillsammans med Paulus. Timoteus samarbetade med Paulus i den kristna tjänsten i Filippi, Thessalonike och Berea. (Apg 16:11–17:10) När motstånd från fanatiska judar tvingade Paulus att ge sig i väg från Berea, lämnade han kvar Silas och Timoteus för att de skulle ta hand om den nya gruppen av troende där i staden. (Apg 17:13–15) Det verkar som om Paulus därefter sände bud till Berea och bad Timoteus besöka bröderna i Thessalonike för att uppmuntra dem att vara trogna trots de vedermödor de utsattes för. (1Th 3:1–3; se ATHEN [Paulus verksamhet i Athen].) Timoteus återförenades tydligen med Paulus i Korinth och kunde då berätta om den trohet och kärlek de kristna i Thessalonike visade. (Apg 18:5; 1Th 3:6) I det brev Paulus sedan sände till thessalonikerna nämnde han Silvanus (Silas) och Timoteus i den inledande hälsningen, vilket han också gjorde i sitt andra brev till dem. (1Th 1:1; 2Th 1:1)

Under Paulus tredje missionsresa (ca år 52–56) var Timoteus återigen tillsammans med honom. (Jfr Apg 20:4.) När Paulus var i Efesos (1Kor 16:8) skrev han i sitt första brev till korinthierna: ”Jag [sänder] Timoteus till er, då han ju är mitt älskade och trogna barn i Herren; och han skall påminna er om de tillvägagångssätt jag följer i förbindelse med Kristus Jesus, alldeles som jag undervisar överallt i varje församling.” (1Kor 4:17) I slutet av brevet antyder emellertid Paulus att det inte var säkert att Timoteus skulle komma till Korinth: ”Om Timoteus kommer, se då till att han kan vara fri från fruktan ibland er, för han utför Jehovas verk, precis som jag.” (1Kor 16:10) Om Timoteus besökte Korinth måste han ha gjort det innan han  och Erastos reste från Efesos till Makedonien, eftersom Timoteus och Paulus var tillsammans i Makedonien när Paulus skrev det andra brevet till korinthierna (ett brev som inte grundade sig på Timoteus rapport utan på Titus rapport). (Apg 19:22; 2Kor 1:1; 2:13; 7:5–7) Det är möjligt att Timoteus planerade besök aldrig blev av. Något som tyder på det är att Paulus i sitt andra brev till korinthierna inte nämner något om att Timoteus hade varit där förutom då han själv var med. (2Kor 1:19) När Paulus senare skrev sitt brev till romarna, tydligen från Korinth (där Gajus bodde), var Timoteus tillsammans med honom. (Jfr Rom 16:21, 23; 1Kor 1:14.)

Paulus sände hälsningar från Timoteus när han under sin första fångenskap i Rom skrev till filipperna (Flp 1:1), kolosserna (Kol 1:1) och Filemon (Flm 1). Det verkar som om Timoteus själv var i fångenskap i Rom någon gång mellan de tidpunkter då Filipperbrevet och Hebréerbrevet skrevs. (Flp 2:19; Heb 13:23)

Ansvar och kvalifikationer. Sedan Paulus blivit frigiven från fängelset tjänade Timoteus återigen tillsammans med honom, och han stannade på Paulus uppmaning kvar i Efesos. (1Ti 1:1–3) Timoteus kan nu (ca år 61–64) ha varit i 30-årsåldern, och han hade myndighet att tillsätta tillsyningsmän och biträdande tjänare i församlingen. (1Ti 5:22) Efter att ha samarbetat nära med aposteln Paulus i minst 11 år hade han bestått provet och bevisat att han var fullt kvalificerad att sköta dessa ansvarsfulla uppgifter. Paulus kunde säga om honom: ”Jag har nämligen ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er. ... Ni vet att han har bestått provet, att han har tjänat som slav tillsammans med mig, som ett barn hos en far, för att främja de goda nyheterna.” (Flp 2:20–22) Och till Timoteus skrev han: ”Jag [upphör] aldrig ... att komma ihåg dig i mina ödmjuka böner, i det att jag natt och dag längtar efter att få se dig, då jag kommer ihåg dina tårar, för att jag må uppfyllas av glädje. Jag drar mig nämligen till minnes den tro fri från hyckleri som finns i dig.” (2Ti 1:3–5)

Även om Timoteus ofta plågades av magbesvär (1Ti 5:23), gav han villigt ut av sig själv för andra. Aposteln Paulus var mycket fäst vid Timoteus på grund av hans goda egenskaper, och när Paulus död var nära förestående önskade han innerligt att Timoteus skulle komma till honom. (2Ti 4:6–9) Eftersom Timoteus var relativt ung, kan han ha känt sig osäker och dragit sig för att utöva sin myndighet. (Jfr 1Ti 4:11–14; 2Ti 1:6, 7; 2:1.) Detta visar att Timoteus inte var stolt, utan var medveten om sina begränsningar.