(hebr.: shōr [2Mo 21:28], par [2Mo 29:10], baqạr [1Ku 7:25], ‛aghalịm [”ungtjurar”; Am 6:4], re’ẹm [”vildoxen”; 4Mo 23:22]; aram.: tōr [Dan 5:21]; grek.: tauros [Mt 22:4], bous [1Kor 9:9], mọskhos [”ungtjur”; Lu 15:23])

Dessa ord i grundtexten, som i Nya världens översättning återges med ”tjur”, avser vanligtvis en ej kastrerad hane av nötkreatur. Många svenska bibelöversättningar återger dessa ord med ”oxe”, dvs. en kastrerad hane. Men även om det är vanligt att kastrera dragdjur, verkar det inte som om israeliterna gjorde detta, eftersom ett lemlästat djur inte kunde användas som offerdjur. (3Mo 22:23, 24; 5Mo 17:1; jfr 1Ku 19:21.) Detta kan tyda på att den kreatursstam som israeliterna använde hade ett gott kynne.

Tjuren har haft en framträdande plats i många hedniska folks religioner. Den har blivit ärad och tillbedd, antingen på grund av sin styrka eller på grund av sin potential som avelsdjur. Den babyloniske nationalguden Marduk identifierades med en tjur. I Egypten blev levande tjurar vördade som inkarnationer av gudomar: Apis vid Memfis och Mnevis vid Heliopolis. Stjärnbilden Oxen (Taurus) räknas som ett av de viktigaste tecknen i djurkretsen (zodiaken), vilket också vittnar om den stora betydelse tjuren tillmättes i de hedniska religionerna.

Kort tid efter uttåget ur Egypten gjorde sig till och med israeliterna skyldiga till den här formen av avgudadyrkan. De bytte ut Jehovas härlighet mot ”en avbildning av en tjur”, antagligen därför att de hade blivit besmittade av de religiösa föreställningar som de kommit i kontakt med i Egypten. (Ps 106:19, 20) Längre fram införde den förste kungen i tiostammarsriket, Jerobeam, kalvdyrkan i Dan och Betel. (1Ku 12:28, 29) Enligt Guds lag till Israel var det emellertid strängt förbjudet att vörda en tjurkalv eller något annat djur. (2Mo 20:4, 5; jfr 2Mo 32:8.)

Israeliterna använde tjurar som offerdjur (2Mo 29; 3Mo 22:27; 4Mo 7; 1Kr 29:21), och vid vissa tillfällen krävde lagen uttryckligen att tjurar skulle offras. Om översteprästen begick en synd som drog skuld över folket, skulle han offra en tjur, det största och mest värdefulla offerdjuret, utan tvivel på grund av den ansvarsfulla ställning han hade som den som ledde israeliterna i sann tillbedjan. Om hela Israels församling begick ett fel var det också en tjur som skulle offras. (3Mo 4:3, 13, 14) På försoningsdagen skulle en tjur offras för Arons prästerliga hus. (3Mo 16) Under den sjunde månaden i den religiösa kalendern skulle israeliterna offra mer än 70 tjurar som brännoffer. (4Mo 29)

Israeliterna använde tjurar i jordbruket, till plöjning och tröskning. (5Mo 22:10; 25:4) Djuren skulle behandlas väl. Det var till exempel förbjudet att binda till munnen på en tjur som tröskade. Aposteln Paulus tillämpade denna princip på Guds kristna tjänare och påpekade att de som förmedlade andliga ting hade rätt att ta emot materiellt stöd, liksom en tjur som tröskade hade rätt att äta av sädeskornen. (2Mo 23:4, 12; 5Mo 25:4; 1Kor 9:7–10) Lagen innehöll bestämmelser angående stöld av tjurar och angående personskador och materiella skador som vållades av en tjur som var lämnad utan tillsyn. (2Mo 21:28–22:15)

De tjurar som israeliterna frambar som offer var en bild av Kristi oklanderliga offer, det enda offer som helt och fullt kunde sona människornas synder. (Heb 9:12–14) Offertjurarna är också en bild av ett annat slag av offer, ett som Jehova i alla tider och under alla förhållanden har funnit behag i, nämligen frukten av läppar som frivilligt används till att ”offentligt bekänna hans namn”. (Ps 69:30, 31; Hos 14:2; Heb 13:15)

I Bibelns bildspråk står tjuren för kraft och styrka. Det gjutna havet framför Salomos tempel vilade på tolv koppartjurar, som i grupper om tre stod vända mot vart och ett av de fyra väderstrecken. (2Kr 4:2, 4) De fyra levande skapelser som profeten Hesekiel fick se i en syn tillsammans med Jehovas vagnliknande tron hade fyra ansikten var, och ett av dem var ett tjuransikte. (Hes 1:10) I aposteln Johannes syn var en av de fyra levande skapelser som stod omkring tronen lik en ungtjur. (Upp 4:6, 7) Tjuren är här en passande bild av en av Jehovas grundläggande egenskaper, obegränsad kraft. (Ps 62:11; Jes 40:26)

I Bibeln används tjuren också som en bild av Jehovas och hans tillbedjares aggressiva fiender, sådana som försöker förslava eller tillintetgöra Guds tjänare, men som själva blir tillintetgjorda på Jehovas dag av hämnd. (Ps 22:12; 68:30; Jes 34:7, 8; Hes 39:18; se KALV; OFFER.)

I Bibeln anspelas det på flera av ”vildoxens” (re’ẹm) egenskaper: att den är motspänstig (Job 39:9–12), är snabb och oövervinnlig (4Mo 23:22;  24:8), har kraft i de stora hornen (5Mo 33:17; Ps 22:21; 92:10) och är yster som ung (Ps 29:6). Vildoxar används också som en bild av Jehovas motspänstiga fiender, som hans dom skall verkställas över. (Jes 34:7)